Var inte rädd för ålderdomen!

2008-11-11 05:50 
Av och till sprids det i media något av en skräckbild av hur det står till i den svenska äldreomsorgen. Det är tacksamt medialt att skildra eländet för de gamla eftersom få saker berör oss så mycket som att se hur de som en gång, med stor möda, byggde detta samhälle ibland far illa.

Ändå tror jag att den negativa bilden ofta är överdriven och lika mycket speglar vår existentiella rädsla för att bli gamla och inte längre ha samma kontroll över våra liv. Under de sista åren har det dessutom tillkommit ett särskilt gnäll mot offentlig äldreomsorg från dem som har det riktigt gott ställt och helst vill att vi ska betala mer ur den egna plånboken för vårt behov av omsorg.

När nu Sveriges kommuner och landsting kommer med en studie av tillståndet i äldreomsorgen är det, trots de problem som verkligen finns, en rättså lugnande läsning. Så illa är inte livet som gammal i det här landet! Tittar man på det internationellt satsar Sverige i särklass mest på äldreomsorgen, men det beror mest på att här kom den åldrande befolkningen tidigare och det är mycket detta demografiska faktum som förklarar varför skatterna länge varit litet högre i Sverige. Inom några generationer är det i länder som Spanien och Italien som de stora utmaningarna anländer när befolkningen åldras.

Var finns de flesta fattigpensionärerna? Ja, inte är det i Sverige, som har bland den allra lägsta andelen fattiga. Värst är det i länder som Spanien och Stor-Britannien, men även Finland har en betydligt större andel fattiga pensionärer än Sverige. Även när det gäller hälsa ligger Sverige bra till, t ex när det gäller antalet förväntade friska år efter 65. Och för dem som tror att gamla människor har det bättre i mer traditionella samhällen, där omsorgen mer sköts av anhöriga och frivilligorganisationer, kan det vara värt att notera att Sverige är det land där allra flest personer över 85 anser sig ha en god eller mycket god hälsa: över 50 procent! I Italien ligger den siffran på under 10 procent!

Så allt är frid och fröjd? Nej, det är det aldrig. Granskningen av välfärden får aldrig avstanna och i den undersökning som nu föreligger finns många intressanta sakförhållanden. Bara för att nämna ett för Dalarna hedersamt faktum så hamnar Smedjebackens kommun bland de allra bästa i landet när det gäller kvalitén i äldreomsorgen!

Ett stort problemområde i svensk äldreomsorg gäller medicineringen. Äldre människor proppas i för mycket och för många mediciner. Men i denna undersökning blir det också tydligt att kvinnor får särskilt mycket mediciner, inte minst psykofarmaka. Varför det? Ingen vet riktigt, men man undrar ju om det inte till någon del kan bero på att kvinnor är litet öppnare med att visa de känslor de har, vilket tyvärr av en läkare kan tolkas som att de behöver mer lugnande medel. Över all vård och omsorg har i årtionden dessutom den mäktiga läkemedelsindustrin lutat sig. Den har påverkat och styrt läkare och bidragit till att vi lever i ett svårt medikaliserat samhälle där varje problem helst ska botas med ett piller.

Kvinnor råkar också oftare ut för fallskador än män och som jag minns det från mina år i hemtjänsten så kan det nog delvis bero på att kvinnor i allmänhet vill göra mer i sina vardagsliv, när det gäller mat och kläder. Det är egentligen något bra, men de många fall- olyckorna måste ju då åtgärdas med mer äldrevänliga vardagsmiljöer och helst också med mer personal.

Att den enskilde brukaren under en vecka möter alldeles för många ansikten är ett annat problem; på de sämsta ställena kan det röra sig om uppåt 20 olika personer under en fjortondagarsperiod och på de bästa runt sju. Där finns mycket att göra när det gäller bättre organisering av arbetet, även om jag fruktar att många har orealistiska föreställningar och mäter problemet med familjen som måttstock: Den som har behov av mycket tillsyn kommer alltid att tvingas omges av många vårdanställda eftersom ingen kan jobba dygnet runt sju dagar i veckan.

Mycket återstår att förbättra inom äldreomsorgen, men någon permanent katastrof utgör den inte. Det stora hotet mot en framtida fungerande äldreomsorg kommer från alla de krafter - exempelvis i regeringen - som strävar efter att sänka skatterna och införa olika kundvalsmodeller där de som har råd att betala för sig får gräddfiler medan andra får nöja sig med urlakad offentlig omsorg. 


GÖRAN GREIDER

DD 081111