|
Nanna-Lisa
Gilén: Det påstås att vi äldre vill bo hemma till livets sista dag. Det skulle vara intressant att få veta vilka man har frågat. Hur gamla är de? Hur många av de tillfrågade är ensamma? Så länge man är två vill man naturligtvis vara tillsammans hemma, men en blir ju i regel ensam kvar. Det påstås att det är billigare för kommunen om vi bor hemma med hemhjälp (ofta 2 st), som kommer flera gånger om dygnet, än om vi finge bo på ett "ålderdomshem", där personalen är densamma och inte behöver så lång tid för förflyttning. Om vi bor hemma kostar vi 175 000 per år, särskilt boende kostar 350 000! Hur räknar man? Är det inte ett slöseri med personalens effektiva tid? |
Blir man dement eller handikappad på annat sätt tar samhället hand om en på bästa sätt. Men det finns faktiskt åldringar som är fullt friska till både kropp och själ men som inte har möjlighet till social samvaro och är ängsliga för att vara ensamma i en egen lägenhet. Ordet ålderdomshem har blivit något fult. Vi vill ha ett eget rum, där vi kan ha några personliga saker, en bra säng och ett stort toalettrum. Men vi behöver ingen spis! Vi vill få gå ut i en matsal där vi får äta tillsammans med våra grannar.
Naturligtvis ska det finnas möjlighet för dem som verkligen vill det att få vara hemma, men det ska också finnas andra möjligheter. Det behövs ingen lyx. Kanske kunde man göra ”ålderdomshem” av t ex C-kasernen på regementet, Västra skolan eller varför inte Stadshotellet! Vore inte ålderdomshemstanken något att satsa på för de borgerliga partierna? Jag är övertygad om att det skulle dra röster.



