Falubloggen - "Funderingar nere vid ån"
| Juli månads bloggare är Bo Bävertoft Läs tidigare månaders blogg här. |
Torsdagen den 29 juli 2010: Intresse, kunskap, tid och pengar
Var
du ute på stan i går kväll och tittade på cruising? Det var inte jag, vi passade ett litet barnbarn medan pappan var ut med det något större barnet och tittade. Fast på eftermiddagen gjorde vi en liten sväng upp till gruvan med båda barnbarnen och tittade på de bilar som stod uppställda där. Det var mest sådana som jag tror kallas "hot rod", dvs mer eller mindre (mest "mer") hemmabyggda bilar där delarna ofta tydligen hämtats från diverse olika håll (fast "hot rod" kanske de inte kallas av de som är insatta, det brukar finnas så mycket särskiljande benämningar på olika typer hos de som är insatta i en hobby).
På kvällen var det väl i första hand "riktiga" bilar, dvs sådana där man försökt att rusta upp/återställa en bil i sitt ursprungsskick, i första hand amerikanska bilar av 50- och 60-talsmodell, men även såväl äldre som yngre.
Jag tycker att det är roligt att det finns folk som tar hand om och rustar upp gamla bilar. På samma sätt som jag tycker om att det finns entusiaster som tar hand om, rustar upp och bevarar gamla träbåtar. När någon frågar mig om jag själv skulle vilja ha en gammal träbåt brukar jag säga att jag har varken intresse, kunskap, tid eller pengar nog för att göra det. Men att jag är glad över att andra gör det och njuter gärna av vad de har åstadkommit. (Fast tid borde jag väl ha numera!).
Det som förvånar mig är att det finns så många personer som har så mycket kunskap, så mycket tid, så mycket intresse och så mycket pengar att rusta upp gamla bilar. För att de är många, det kan man ju se en kväll som i går.
Fast som i de flesta andra hobbies så är det antagligen även i detta fallet så att det finns många olika typer av engagerade. De som köper ett "vrak" och rustar upp och sedan säljer för att ge sig på ett nytt vrak. De som vill ha just en bilmodell, hittar en exemplar av en sådan och sedan njuter av den resten av livet. Och de som köper en helt färdig upprustad bil.
Oavsett vilket så har jag förstått att det är mycket pengar som rör sig i branschen. Såväl att köpa ett "vrak", en halvupprustad bil som en färdigupprustad kostar mycket pengar. Liksom antagligen alla delar som ska kompletteras med.
Finns det pengar i en verksamhet så finns det också företagare. Det finns väl minst ett företag i Falun som ägnar sig åt att importera, rusta upp och sälja sådana gamla bilar. I Säter där det var cruising veckan innan (och där Margaretha och jag var och tittade en stund) körde Järudds bil runt i cruisingen med en lastbil på vilken de hade ställt upp sex personbilar som var till salu. Och tittar man på deras webbplats så verkar omfattningen av verksamheten vara betydande.
Men dyrt är det. Vad sägs om de här båda bilarna?
Ford Tudor 1947, till salu för 75000 kr!
Ford Slantback 1935, "bara" 65000 kr
Om jag hade haft alla förutsättningarna (se ovan, vilket jag alltså inte har) skulle jag nog helst velat ha en Peugeot 203, den tyyckte jag var så mysig när jag var i tonåren.
Tisdagen den 27 juli 2010: Kaffe och mjölk
Bland ungdomarna är det ju populärt att dricka kaffelatte. Att det är kaffe med en hel del mjölk – och oftast av någon anledning serverat i glas – visste jag. Men att skilja mellan kaffelatte, cappuccino och café au lait kunde jag inte. Förrän jag tittade i Wikipedia och där fick lite beskrivningar:
- Caffelatte är en italiensk koffeindryck med kaffe och mjölk (latte). En caffelatte består av ¼ espresso och ¾ varm mjölk med lite eller inget skum.
- Cappuccino är en kaffedryck gjord på lika delar espresso, ångad mjölk och mjölkskum.
- Café au lait är franska för "kaffe med mjölk". Exakt vad man får om man beställer en café au lait kan variera från plats till annan, men en relativt vanlig tolkning är "lika delar starkt kaffe och varm mjölk". I Sverige betyder det vanligtvis bryggkaffe med varm mjölk.
Kaffelatte
Själv har jag alltid druckit kaffet ”svart”, dvs oblandat. (För övrigt dricker jag kaffe i första hand av sociala skäl, inte för att jag längtar efter kaffet). Men många vill gärna ha en liten slurk mjölk eller grädde i (eller vad det nu var för skumt i de där minitetraförpackningarna som låg i kafferummet när jag jobbade).
I sommar har jag börjat att hälla i en skvätt mjölk i mitt kaffe, inte för smakens skull utan för att det ofta känns surt i magen. Och då kanske det blir lite mildare om jag blandar kaffet med lite mjölk. Så har jag tänkt.
Men så såg jag TV ett program med bilder från magsäcken och fick se hur det ser ut i den. Om det var ”äkta” bilder där man hade petat ner någon lite mikrokamera med sladd eller om det var ”fake” vet jag inte. För jag ville inte fortsätta att titta och få en förklaring, det såg så äckligt ut. En riktig sörja av geggig mat och längst bort i bilden såg man hur det ramlade ner söndertuggade matbitar i sörjan från det som antagligen var matstrupen.
Det var så att jag nästan mådde illa. Så tänkte jag på hur vi försöker att få maten att se aptitlig och vacker ut på tallriken – bara för att den några sekunder senare skall bli en del av denna sörja.
Men lite nytta hade filmbilderna ändå. Jag började att fundera. Hur kan några centiliter mjölk i kaffet ha någon som helst betydelse för risken att bli ”sur i magen” när såväl kaffet som mjölkcentilitrarna hamnar här? Där sörjan kanske redan innehåller flera dricksglas mjölk som jag drack till lunchen en stund tidigare.
Kan någon klok person som vet mycket om mat och om människokroppen förklara? Eller är det som med sockerpillren, bara man tror på dem så har de en positiv verkan?
PS: När jag tittade i Wikipedia fick jag även lära mig vad som menas med latteföräldrar. Så här står det:
Latteförälder, lattepappa eller lattemamma är en informell benämning på en modemedveten småbarnsförälder av övre medelklass i en storstad. Latteföräldrarna har fått sitt namn genom att de ses köra sina barn i barnvagn till och från kaféer där de dricker caffe latte.
Då insåg jag att min son Martin nog var sådan när de fick sin förstfödda, Stella. De bodde på Tomtobogatan i Stockholm, det tog minst en kvart för oss att åka runt för att hitta en P-plats när vi skulle hälsa på dem. Även i övrigt tyckte Margaretha och jag att det verkade vara en besvärlig miljö att ha småbarn i, trång hiss upp i ett hus. Vi försökte påverka dem att skaffa hus i en förort – men de svarade ungefär ”Vad ska man göra där ute i ödemarken? Här kan man ju ta barnvagnen och gå och dricka kaffelatte när man är pappaledig”.
Nu har de tagit sitt förnuft till fånga (tycker vi) och flyttat till Täby kyrkby.
Dessutom kommer de säkert att protestera. "Vi satt inte alls så mycket på kafé". Nej, det kanske de inte gjorde i praktiken. Men de hade möjligheten att gå och dricka kaffelatte som ett argument för att bo i stan.
Söndagen den 25 juli 2010: Miljölampor
Numera får vi ju bara köpa sk miljölampor i butikerna. De gamla "vanliga" lamporna får vi använda tills de är uttjänta men vi får inte köpa några nya. Eller rättare sagt, affärerna får inte sälja några. Det är väl bra, även om det har hörts en del kommentarer om att det är miljöfarliga gaser i lamporna så att vi inte får slänga dem hur som helst - och ska vara försiktiga genom att vädra korsdrag i rummet om en lampa råkar gå sönder.
Vad som förutom gasen finns inne i lamporna har jag aldrig funderat över. Men det finns andra som är mer nyfikna. Den här artikeln (klicka!), hittade jag i Föreningen Sveriges Sändaramatörers tidning QTC Amatörradio nr 5 2010. Synnerligen intressant och fascinerande, tycker jag. Läs och bli förundrad!
Tisdagen den 20 juli 2010: Så många böcker!
Tänk så många böcker som ges ut. Varje år. Fler och fler böcker, dvs nya titlar och nya titlar. Det verkar aldrig ta slut. Behöver vi så många böcker – vi kanske skulle läsa de ”gamla” böckerna först? För är det självklart att de nya är bättre?
Ännu mer berättigad är kanske frågan när det gäller musik. Det har ju skrivits så fantastiskt mycket musik redan, finns det inte något lämpligt där som duger åt mig att lyssna på?
Som ni nog förstår är mina frågor inte så där allvarligt menade. Men ändå väldigt kloka (om jag får säga det själv och det gör jag).
Att jag kom att fundera över saken beror på att jag igår läste reseberättelsen från SPF Falubygdens sommarresa på Hjälmare kanal och trodde att det var just där som handlingen utspelade sig i Carl Jonas Love Almqvists kortroman Det går an. Den läste nog de flesta av oss i skolan. Kanske skulle det kunna finnas anledning att läsa om den.
Vid närmare undersökning kom jag underfund med att det nog var på Mälaren mellan Stockholm och Arboga som handlingen utspelade sig, där de reste med ångbåten Yngve Frey.
Ångbåten Yngve Frey
(Båten är för övrigt döpt efter Yngve Frey, eller Yngve-Frej, en sagokung som skulle ha grundlagt Gamla Uppsala och etablerat det som huvudstad i Sveariket vid tiden för Kristi födelse. Men de flesta av oss associerar nog till något helt annat när vi hör namnet Yngve Frej, nämligen Stig Claessons (Slas) bok Vem älskar Yngve Frej? som även filmatiserades och visades på TV med bland annat Allan Edwall).
Vill man nu läsa om Almqvists bok så är det enkelt att gå till biblioteket och låna den, garanterat finns den där. Är man bekväm finns den även på "närmare" håll, nämligen i datorn. Till exempel på Litteraturbanken. Webbplatsen drivs av en ideell förening för att göra svenska klassiker - i vid bemärkelse - tillgängliga i digitala versioner. Klicka här så kommer du till deras faksimilupplaga av Det går an. När du vill vända blad klickar du på pilen i vänsterspalten. Klicka även på en av siffrorna 1-5 längst ner i vänsterspalten för att få önskad storlek på bilden.
En annan lämplig webbplats är Projekt Runebergs, de har visserligen ännu inte Det går an men en hel del annat, tex Konni Zilliacus Amerika-boken. Hjälpreda för utvandrare. Klicka på "Next-pilen" i ovankanten för att vända blad.
Fast personligen tycker jag nog att det är mysigare att sitta (eller ligga) i soffan och hålla en pappersbok i handen än att läsa den på en datorskärm.
Måndagen den 19 juli 2010: Att bygga ett monument över sig själv
Bergalid har brunnit. Det känns sorgligt, det är/var ju en fascinerande byggnad med en mängd vackra detaljer i all sin överdådighet. Vi får se om det går att återskapa byggnaden i samma skick som tidigare.
När jag har besökt bygnaden har jag förundrats över att någon i "modern tid" har byggt en sådan bostad för sig själv. Även om Erik Johan Ljungberg var disponent, dvs chef för hela Bergslaget och en av Sveriges största industrimän och hade resurser så kan man fundera på vad det var som drev honom (och andra personer som har byggt "slott") att kosta på så här. Speciellt hemtrveligt kan det ju inte ha känts. Men det kanske var lämpligt för representation.
När det gäller bygget av Bergalid undrar jag om det inte kan ha samband med att hans och hans hustrus enda barn dog som mycket ung. Handlade bygget om att lämna efter sig ett monument över sig själv?
Samma fråga ställer jag mig när jag passerar Persbo strax hitom Ludvika och där ser vägvisaren för den enskilda vägen till Skisskolningen. Där började för tio år sedan finansmannen Lars-Erik Magnusson bygga en herrgård (eller ett slott kanske - hade det legat i Skåne hade det nog kallats för ett slott). Han hade gjort sig en förmögenhet på fastighetsaffärer, numera lär han ha gått över till att utvinna olja i Kaukasus (eller är detta ett komplement till fastighetsaffärerna?).
Tydligen skulle "slottet" i Persbo fungera som en "sommarstuga" för i ett TV-program för ganska många år sedan kunde man se hans bostad i Holland, den var på 2000 kvadratmeter bostadsyta och kännetecknades av blanka marmorgolv - inte alls i min smak. Ännu är huset i Persbo inte färdigbyggt, jo kanske är själva huset färdigt men gäststugor, garage, trädgårdspark och pool återstår tydligen. I en intervju för fem år sedan sa han att det hela skulle vara klart för invigning till midsommar 2007.
Så här ser ut idag där det ligger i en slyskog med en jättelik jordhög framför huset
100 miljoner kronor påstås det att det ska kosta.
Man kan ju fundera över vad det ska komma att användas till så småningom. Hade det legat lite vackert med utsikt över Övre eller Nedre Hillen kundet det kanske blivit konferenshotell eller spa. Men inte där det ligger nu.
Ett monument över en "stor man"?
Fast det kanske bara är jag som är avundsjuk för att jag inte har tjänat ihop lika mycket pengar själv?
Söndagen den 18 juli 2010: Extra Jungfruolja
”Olivoljan är slut” sa Margaretha när vi var på ICA Maxi. Jag gick bort till hyllan för olivoljor för att hämta en flaska. ”Det var väldigt många att välja på” sa jag till butiksflickan som stod där och packade upp. Hon höll med om det. När jag äntligen hade lyckats välja en flaska visade jag den för henne och frågade om hon kunde gissa varför jag valde just denna flaska. Det kunde hon ju inte så jag fick berätta att det inte berodde på smaken (som jag inte visste något om) eller priset. Utan på att den var lägst. Alla andra olivoljeflaskor var väldigt höga och smala så att de knappt får plats i en hylla i skafferiet.
Så här ser de flesta flaskor med olivolja ut, höga och smala
När vi sedan idag till lunch använde oljan till en grekisk sallad satt jag och tittade på den och började fundera. ”Extra jungfruolja” stod det på flaskan. Dvs detsamma som det står på nästan alla olivoljeflaskor – jodå, det finns sådana som inte är Extra jungfruolja också.
Vadå ”Extra Jungfruolja”? Att jungfruolja är den första oljan som pressas fram or oliverna, det vet jag. Och Extra jungfruolja är väl då rimligen det första av det första. Så det är inget konstigt. Men benämningen, Extra jungfruolja? Ordet jungfruolja förstår jag, det låter inte alls konstigt - men Extra jungfruolja? Det låter faktiskt som att man skulle få lite jungfruolja på köpet när man inhandlar något annat..
På engelska heter det ju Extra Virgin Oil (vad det heter på ursprungsspråken, dvs grekiska eller italienska, det vet jag inte). Och att det engelska virgin betyder jungfru på svenska, det vet vi ju. Så då blir det ju Extra jungfruolja.
Eller? Är det inte så att ordet virgin på engelska såväl kan vara substantivet jungfru som adjektivet jungfrulig? Och det är väl det senare som det handlar om här? Borde det inte heta Extra jungfrulig olja på svenska?
Fast jag får väl glädja mig åt att det inte stod Extra Jungfru Olja i varje fall.
Gott är det
Torsdagen den 15 juli 2010: Att vara miljöskadad
Miljöskador handlar det om i Mexikanska golfen just nu. Men det är inte detta som jag tänker på utan hur vi människor kan bli ”miljöskadade” av vår omgivning, dvs de vi umgås med eller det som vi sysslar med väldigt mycket får oss att tänka och bete oss på ett visst sätt – som andra människor anser mer eller mindre konstigt.
Jag kommer ihåg när jag någon gång på 70- eller 80-talet körde bil på E4 förbi Linköping, en fin motorväg. Från familjen fick jag underliga blickar om vad jag höll på med när jag åkte snett över vägens båda körfält, fram och tillbaka. Mitt svar var att jag skulle känna hur djupa spåren i beläggningen var. En äkta vägverkare.
När ena sonen Urban, som jobbar på Kvarnsvedens pappersbruk, nu var på besök på sommarstugan noterade vi att han länge satt och tittade i en typisk tidning för kvinnor, Tara, (fast namnet ska tydligen stavas med liten bokstav, ”tara”). Tidningen var från 2007 och hade alltså ”blivit kvarlämnad”, antagligen av hans syster. Hans kommentar till tidningen var ”Väldigt fint papper”.
Söndagen den 27 juni 2010: Jag är Paraguay!
Pojkar är sig tydligen lika i alla generationer – de gillar att låtsas vara sina idoler. När jag var liten ”var” man Kalle Svensson om man stod i ett fotbollsmål. Och när man åkte cykel fort (och tioåriga pojkar levde ju mer eller mindre på sin cykel) så ”var” man Varg-Olle, han som körde speedway.
Kalle Svensson och Pelé i finalen Sverige-Brasilien 1958
Varg-Olle Nygren
Sannolikt hade varken jag eller någon av mina kamrater någonsin sett ett speedwaylopp (”match” heter det ju numera, en konstig benämning tycker jag), det närmaste vi hade kommit var nog en tecknad bild i Idrottsbladet.
Vilka idoler som man ”var” när mina barn var små kommer jag inte ihåg. Men häromdagen ropade barnbarnet Sixten, tre år, till farmor när han stod med en fotboll framför sig på sommarstugans gräsmatta:
”Jag är Paraguay. Akta på dig farmor. Jag ska göra mål”.
Han hade vissa svårigheter att uttala Paraguay.
Paraguay
Fredagen den 18 juni 2010: Plan eller marknad? Kommunism eller kapitalism?
Ekonomerna brukar ju skilja mellan två olika marknadssystem, planekonomi och marknadsekonomi. Planekonomin tillämpades i de kommunistiska länderna med Sovjet som ledare. Marknadsekonomi tillämpar demokratierna - mer eller mindre. Rent teoretiskt borde planekonomi kunna fungera väldigt rationellt. Men det gör det uppenbarligen inte eftersom det bland annat förkväver människans kreativitet mm.
Men hur är det egentligen numera i Kina? Det anses ju vara kommunistiskt - men samtidigt kapitalistiskt. Hur är det med kreativiteten där hos enskilda människor? Nedanstående filsnutt visar att kreativiteten blomstrar.
Onsdagen den 16 juni 2010: Danholn???
Mas har jag aldrig varit. Inte kommer jag väl att bli det heller trots att jag nu har bott mer än trettio år i Falun. Men Margaretha är kulla. Gustafs-pingla dessutom. Hon hjälper mig med att förklara diverse ord och uttryck.
Idag åkte vi till Backlunds Möbler i Linghed för att se på köksbord och tillhörande stolar (och fick en förnämlig grundkurs i olika tillverkningsmetoder och därav följande kvalitet för stolar). När vi på vägen dit passerade Danholn satt jag och ”sög” på ortsnamnet – precis som jag oftast gör när jag kommer i närheten av det namnet.
Jag tycker att det är så svårt att uttala, ”ln” efter varandra utan mellanliggande vokal, det blir liksom fel för tungan. Eller i varje fall tungrott.
Jag kommenterade detta för Margaretha och undrade hur det har blivit så. Antagligen har det väl hetat Danholen en gång i tiden. Men namn förändras ju under århundradenas lopp, antingen av bekvämlighet eller att man senare har missuppfattat vad förfäderna avsåg. Så att Danholen har blivit Danholn.
Men någon missuppfattning kan det ju inte röra sig om här. Så motivet skulle vara förenkling. Men för mig känns det som en tillkrångling, dvs det är för mig mycket svårare att säga Danholn än Danholen.
Margarethas svar var att hon alltid har sagt Danhon, dvs utan ”l”.
Då började jag fundera. Margaretha kommer ju från Gustafs. Hur uttalar de infödda Danholn-borna namnet? Det kanske inte alls kommer av ”holen” utan något helt annat. Och att en lantmätare som har ritat kartan har missuppfattat och trott att det kommer av ”holen”.
Vem kan reda ut detta för mig? Tills vidare gissar jag på att det en gång har hetat Danholen. Men jag förstår inte varför det har blivit Danholn.
---------------------------------
Kommentar:
Margareta Nissby: Jovisst kommer "Danholn" av "Danholen", och så skrevs det också från början. Men sen drogs det väl ihop och förenklades till "-holn". Säkert uttalades det med tjockt "l" av lokalbefolkningen, och då blir det faktiskt lättare att uttala. Pröva! Vi som inte använder det tjocka "l:et" hamnar väl i ett uttal som mest liknar "-horn".
Måndagen den 14 juni 2010: Man ska aldrig ge upp hoppet!
Vi satt på balkongen och tog en eftermiddagsfika, Margaretha och jag. Plötsligt blandades måsarna skrän med ett annat ljud. Det var en skåpbil som backade ner för Köpmangränd. Och det ljudet avlöstes av ett skrapande ljud. Två målare började skrapa räcket i ändan av gränden! Vi kunde inte låta bli att ta upp en spontan applåd och hurra för dem.
Bakgrunden beskrev jag i bloggen den 7 september 2009:
För ett antal år sedan kom det en målare dit och skrapade räcket och började måla. Hur länge sedan det är kommer jag inte ihåg. Om jag gissar så är det väl fem år sedan. Men jag har lärt mig att om jag tror att något har hänt för ett visst antal år sedan så ska jag oftast dubbla antalet år för att få rätt tidpunkt. Så det kanske snart är tio år sedan?
Målaren grundmålade hela räcket och började sedan färdigmålning av det. Men när han hade målat ungefär en femtedel blev det stopp. Han försvann därifrån. Varför har jag inte fått någon förklaring på. Men jag har gissat. Sannolikt har någon ”vän av ordning” tyckt att den kulör som han målade med var alldeles fel. I så fall håller jag med ”vän av ordning”. Det skar sig väldigt mot det faluröda som huset nedströms i kvarteret Hästbryggan var målat med.
Sedan har inget hänt. Fortfarande 2009 står räcket där grundmålat och med en strykning av slutlig färg på en femtedel. När ”vän av ordning” fick stopp på målandet med den ”felaktiga” kulören var det sannolikt inte detta som han/hon hade förväntat sig.
Men nu kom det alltså två målare och började skrapa. När jag berättade historien om räcket och fotograferade dem sa de "Men var inte säker, vi kanske åker iväg innan vi är färdiga, vi också". Kanske det. Jag lever på hoppet.
När jag sitter och skriver detta kommer Margaretha in och säger: "Du förstår väl varför de kommer och målar nu, efter tio år? Det är naturligtvis för att vi ska få VM på skidor 2015!".
Torsdagen den 10 juni 2010: Hur ska jag få barnen att hänga med i den tekniska utvecklingen?
Låt mig på en gång och med detsamma konstatera: Barnen kan det här med ny teknik, de hjälper mig när det händer något krux med min dator eller liknande, en av dem jobbar dessutom på ett stort IT-konsultföretag. Det är inte kunskap som fattas. Men de kommer sig tydligen inte för. Varför vet jag inte, kanske tar småbarn alldeles för lång tid för att de ska komma igång.
Den enda som utgör ett positivt undantag är Susanna. Men hon jobbar ju också inom branschen (Ericsson) och borde vara ett föredömme som de andra skulle kunna ta efter. Men inte!
Redan tidigt laddade jag ner Skype till vår dator för att vi ska kunna prata med dem och med barnbarnen via datorn och alldeles gratis. Och i julas gav jag Margaretha en webbkamera i julklapp för att hon skulle kunna se barnbarnen när hon via Skype pratar med dem.
Men vad hjälper det när de flesta av barnen ännu inte har laddat ner Skype eller skaffat en egen webkamera. Hur ska jag bära mig åt för att få dem att hänga med?
Är dina barn mer framåt i detta avseende men du själv inte har brytt dig om det? Ladda ner Skype här, enkelt och gratis!
