Car Message System

Den urspungliga idén
Det startade som sig bör med att någon kände ett behov. Det var Leif som, när han körde bil, kände ett behov av att på något sätt kunna kommunicera med bakomvarande fordon. Till exempel för att meddela föraren av detta fordon att han, enligt Leifs uppfattning, körde för nära, att han hade glömt att blända ner helljuset eller att det nu var fri sikt för honom att köra om.

De enda möjligheter, som hittills stått till buds för att förmedla sådana budskap, har varit att blinka med bromsljuset (innebörden av detta får föraren av det efterföljande fordonet själv gissa sig till) att blinka till höger för att markera att det går bra att köra om (men detta blinkande kan ju även uppfattas som "jaha, han tänker svänga till höger, då kan jag ju vänta med att köra om tills han har svängt") etc. Alltså ett synnerligen begränsat och otydligt budskapsöverförande.

(Till detta skall läggas möjligheten att senare, dvs vid en omkörning, med långfingret i luften markera sitt ogillande av något som föraren av det andra fordonet har företagit sig).

Leifs idé var att på bilens bakruta montera någon sorts display där föraren med en enkel manöverpanel på instrumentbrädan kune tända olika förprogrammerade budskap eller signaler, allt efter behov. Till exempel "Släck helljuset", "Kör om", "Ha en bra dag", allt efter eget tycke och smak. Och behov.

(Senare visade det sig att denna utustning redan finns på marknaden, se till exempel den här modellen, som i första hand arbetar med olika figurer:

eller den här, som använder ren text:

Men det visste vi inte när vi hade detvårt första spånskivemöte. ("Spånskivemöte" = ett möte i lite mer festlig form ("skiva") där vi spånar alldeles obundet, dvs ungefär det som man förr i tiden (när man inte trodde att något kunde låta bra om det inte var på engelska) kallade för "brain storming").

När jag hörde Leifs idé ansåg jag att det var en bra tanke att bygga vidare på, men alltför trivial för att kunna ge en stor kommersiell framgång (jag visste ju då inte att den redan fanns på marknaden). Mitt bidrag var därför att displayen skulle utvecklas till ett system som även även (förutom de av föraren programmerade budskapen) kunde visa reklambudskap. Finessen med detta skulle vara att reklambudskapet skulle kunna vara geografiskt anpassat till just den plats där fordonet befinner sig. När man ligger i en bilkö genom Falun eller Borlänge skulle man alltså i bakrutan på fordonet framför kunna läsa till exempel "Mac Donalds 300 m till vänster".

Den utvecklade idéen
I varje ansluten bil finns förutom en display och en manöverpanel för att programmera egna budskap, även kommunikationsutrustning (mobiltelefon eller mobilt bredband) och en minidator samt GPS-utrustning.

Via internet kan annonsköpare beställa vilket budskap som ska visas, vid vilken tidpunkt, hur ofta och inom vilket geografiskt område (hela landet, ett län, en kommun eller en tätort). Dessa beställningar skickas (antingen i realtid eller när bilen startas) till den anslutna bilens minidator. Med hjälp av GPS vet datorn var bilen finns och väljer därför rätt meddelande att visa i displayen.

Ägaren av den anslutna bilen, som alltså har utrustningen och display, erhåller en viss del av annonsintäkterna.

Nedläggningen
Vi tror alltså inte att någon vill köra omkring med en bil där det i bakrutan kommer upp meddelanden "Bananer 7:90 på ICA". Och den ersättning som kan komma att bli aktuell för honom för att han har utrustningen i sin bil blir antagligen alltför blygsam.

Men...
Om du tror på idén så är det nu alltså fritt fram att överta den. Vi koncentrerar vårt arbete tills vidare på en mycket mer intressant och genomförbar verksamhet.