Pensionärsbloggen
"Funderingar nere vid ån"
April månads bloggare är Bo Bävertoft
Läs tidigare månaders blogg här.
Torsdagen den 23 april 2009: Konstiga mått
Det har varit högvatten i ån ett tag nu. Då brukar jag gå ut på balkongen för att förvissa mig om att det är ordentlig marginal mellan vattenytan och balkongen. Om det kommer vatten på balkongen gör ju inte så mycket – men vardagsrummet ligger i samma nivå och det är ju inte så roligt att få in vatten där.
Även denna gång gick jag ut på balkongen. Och konstaterade att det var ingen fara alls. Det var säkert en hel famn tillgodo.
Då kom jag att tänka på att jag praktiskt fick lära mig hur mycket en famn är när jag i ungdomen dörjade makrill utanför Tryggö söder om Sotenkanalens mynning. Det gällde att mäta upp hur långt ner man hade sin krok. En famn var avståndet mellan händerna när jag sträckte ut armarna åt sidorna. Den noggrannheten räckte när jag skulle fiska.
Nu läser jag på Wikipedia att det naturligtvis finns ett mer teoretiskt och exakt värde på en famn. En svensk famn är 6 fot = 3 alnar = 1,78 meter.
Det går sex fot på en famn
Det finns många mått av olika slag. Många är gamla och används inte så ofta idag, därför har vi dåligt grepp om hur mycket de representerar. Hur mycket 5 kappor är har jag ingen uppfattning om. Och det är ju inte så konstigt – och det gör inget heller.
Men det finns även mått som normalt används nuförtiden som det är väldigt svårt att inse vad de egentligen innebär, det handlar i första hand om yt- och volymsmått.
Men att jag, och sannolikt de flesta andra människor, inte uppfattar vad ett sådant mått innebär brukar man inte bry sig om i massmedia. På nyheterna kan de mycket väl använda måttet 1500 ha. Hur stor yta är det? Mig säger det ingenting. För att få en uppfattning behöver jag räkna. Jag vet att en hektar är 10.000 kvm, vilket kan representeras av en kvadrat med sidan 100 m.
1500 ha är alltså 1500 gånger större. Då konstaterar jag att 1500 ha är ”bara lite mindre” än 1600 ha. Och 1600 kan man se som 40*40. Då blir det alltså så att ena sidan är 40 gånger större än ena sidan i 1 ha och samma sak för den andra sidan. Alltså inser jag att 1600 ha kan representeras av en kvadrat med sidorna 40*100 m, dvs med sidorna 4000 m, dvs 4 km.
När jag har kommit så långt så har jag alltså en bra uppfattning om vad 1500 ha innebär, det kan vara en kvadrat där sidorna är lite kortare än 4 km. Det tycker jag att man kunde sagt i nyhetsuppläsningen.
Ett annat begrepp som jag har svårt med är volymmåtten kubikcentimeter och centiliter. Normalt träffar man ju oftast på dem i samband med en snaps. Ska det vara en 4:a eller en 6:a? Jag får så lätt för mig (när jag tittar på ett snapsglas) att 1 kubikcentimeter är detsamma som en centiliter. Men så är det ju inte. En kubikcentimeter är ju en tusendels kubikdecimeter och detsamma som en milliliter, dvs det går tusen kubikcentimeter/milliliter på en kubikdecimeter. Och en kubikdecimeter är detsamma som en liter. Och det går 100 centiliter på en liter. Alltså går det tio kubikcentimeter på en centiliter. Det verkar konstigt – men så måste det vara. Det skulle vara intressant att på krogen beställa 40 kubikcentimeter bäsk för att få se hur mycket som serveras. |
 40 kubikcentimeter? |
Fast om man i stället använder sig av en fickplunta så behöver man inte fundera på hur många kubikcentimeter som ryms i ett snapsglas!
Onsdagen den 22 april 2009: Mata knipor
Tidiagare har jag beskrivit hur vi, framför allt när vi har besök av barnbarn, brukar mata änderna i Faluån, antingen från balkongen eller från ett öppet köksfönster. Så här års finns det många måsar som försöker fånga brödet redan i luften på väg ner till ån. Men det är bara en kort period som det finns måsar här – som tur är. Den större delen av året är det vanliga gräsänder som dominerar.
Men så finns det några knipor också. Dessa små och vackra men argsinta fåglar brukar oftast bli utan när vi slänger i brödrester. Anledningen är att de dyker ner under vattnet för att ta brödet underifrån. Och då har de vanliga änderna redan hunnit glufsa i sig alltihopa.
Om det var avsiktligt för knipornas skull vet jag inte men vid ett tillfälle slängde Margaretha förutom torra brödbitar även i överblivna skruvmakaroner. Till skillnad mot brödet, som flyter på ytan, så sjönk makaronerna till botten.
Nu fick kniporna sin chans. De kan ju dyka, vilket gräsänderna inte kan. Så kniporna dök ner till botten och kalasade i lugn och ro på makaroner. Gräsänderna ställde sig med rumpan upp och försökte komma åt maten, men det gick ju inte alls. De kom inte under vattenytan. Det såg ut som de med förundran och avund tittade på kniporna som sam omkring där nere vid botten, en halvmeter under dem.
Så nu slänger vi i lite annat än bröd när kniporna är i närheten, potatis går också bra.
Den ene kan dyka, den andre kan inte
Måndagen den 20 april 2009: Varifrån kommer torsken?
Under flera år har vi fått höra så mycket om torsken. Den är på väg att dö ut. Dels på grund av att bottnarna i Östersjön har förstörts och dels på att man fiskar alldeles för mycket, långt över alla tilldelade kvoter. Och eftersom vi är så laglydiga och skötsamma i Sverige så har vi slutat att köpa och äta torsk.
Varifrån kommer den?
Så där väldigt stor uppoffring har det väl inte inneburit, det finns ju så mycket annat att äta. Inte har vi precis behövt svälta för att vi inte har ätit torsk. Så vi ska väl inte skryta för mycket med vår höga moral. Och egentligen var det väl inte förrän det blev ”fult” att äta torsk som vi egentligen förstod hur god den var.
Men nu är det andra tongångar som gäller. Helt plötsligt rapporteras det att det finns gott om ”lagligt fångad" torsk och att det inte är något som helst problem att köpa och äta torsk.
Ibland är det svårt att hänga med i alla larmrapporterna. Var kommer all denna torsk ifrån som nu säljs i butikerna?
Söndagen den 19 april 2009: Blixten McQueen
Har du barnbarn som är mellan ett år och skolåldern? Det har vi. Särskilt de som bor här i Falun är ganska ofta och hälsar på oss. Det är roligt.
Men de är väldigt intensiva. Man blir nästan trött av att bara se på dem när de håller på i ett och leker med bilar eller vad de nu gör. Ibland kan de behöva lugna ner sig. Så vi köpte några CD-skivor med Kalle Anka. De går tydligen fortfarande hem.
När jag tittade på eftertexterna och stavade mig igenom utgivningsåret (angivet på romerskt vis, dvs med bokstäver) konstaterade jag att de var väldigt gamla. Ofta från 40- och 50-talet vilket innebär att jag själv kan tänkas ha sett dem på någon biomatiné. De gick hem ändå. De var typiskt Kalle Anka-historier, dvs väldigt mycket våld och liknande.
Så köpte vi en till CD. Bilar heter den. Med Blixten McQueen. (Eller Cars resp Lightning McQueen på originalspråket). Nu ska den på så fort de kommer hit, ofta som ”bakgrund" medan de leker med bilar.
Blixten är alltså en liten racerbil, ja alla figurerna i filmen är bilar. Mänskliga bilar. (Just det här klippet, från inledningsscenen är kanske det mest "våldsamma" i hela filmen).
Det är fantastiskt vilken genomslagskraft en tecknad film kan ha. När vi nu har varit i en leksaksbutik konstaterar vi att en väldigt stor andel av alla leksaker (i varje fall ”pojkleksaker”) har design efter Blixten McQueen. Och jag förstår hur mycket pengar det ligger i en sådan produkt.
Men bortsett från den kommersiella genomslagskraften tycker jag att det är en bra film. Inte alls baserad på det våld som många tidigare tecknade filmer huvudsakligen består av. Jo, lite våld finns det faktiskt med i några scener – men våldsverkaren går det dåligt för! Den innehåller till och med lite livsfilosofi (även om jag inte vet om barnen uppfattar det eller bryr sig om det).
Dessutom har jag konstaterat att en av våra mer framträdande regionala politiker liknar Blixtens kompis Bärgarn, speciellt när han ler. (Bärgarn är en sympatisk figur ska jag tillägga). Här kan du se Bärgarn - fast här är han "otecknad" som barnen tydligen säger numera:
Fredagen den 17 april 2009: +358405202345
Vid ett flertal tillfällen har jag fått SMS till min mobiltelefon där det har stått följande:
Meddelandet kan inte visas.
Avsändare: +99984
Meddelandecentral: +358405202345
Då blir man ju nyfiken och undrar vad det är. En ganska naturlig reaktion är ju att ringa upp och fråga.
Men nummer som börjar med landskoden 035 lär ju vara Albanien och där känner jag inte så många. Min slutsats har blivit att avsikten är att jag ska bli nyfiken och ringa upp numret och fråga vad saken gäller. Och då kostar det sannolikt 100 kr i minuten.
Jag har frågat Telia, de visste inget. Men de trodde som jag och tyckte att jag bara skulle strunta i meddelandet.
Är det någon som vet mer, som har fått liknande meddelanden och som har kollat vad det är?
Torsdagen den 16 april 2009: Vad ska det stå på din gravsten?
Det kanske är en makaber fråga. Kan man tycka.
Som jag berättade häromdagen åt vi ägg och sill i påsk. Det var ju inte speciellt originellt. Till det tog jag faktiskt också en snaps. Det är inte speciellt ofta som jag dricker snaps men till sillen så här kan det ju passa.
När jag dricker snaps så blir det ofta en bäsk (åren i Lund har väl satt sina spår). Ibland får jag kommentarer om detta från folk som tycker att en bäsk smakar beskt. Och det gör den ju, det är ju faktiskt meningen. Men de gillar inte smaken. Då brukar jag svara att det är gott med en bäsk – men det ska bara vara en enda. Annars blir det för mycket beska. (De som känner till min sångröst och min sångprincip konstaterar då att jag i varje fall inte dricker bäsk på en fest där jag förväntas att sjunga. För principen säger att jag inte sjunger förrän efter tredje snapsen – då är det ingen som hör, eller bryr sig om, hur falskt jag sjunger). Men faktiskt blev det flera stycken bäsk på påskafton. Men å andra sidan var det en ganska svag bäsk. Dvs beskheten var ganska fin och stark, men alkoholhalten var ganska låg. Den bäsk som jag hade hemma var namngiven efter Fritjof Nilsson Piraten och hade hans bild på framsidan. Ja, han brukade ju själv dricka bäsk. Fast han lagade nog till sin bäsk själv. |
 |
Så var det gravstenen. På Piratens gravsten står följande inskription, författad av honom själv:
Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.
Vad ska det stå på din?
Lyssna gärna på Östen Warnerbrings hyllning till Fritjof Nilsson Piraten i Kivikspolkan.
Onsdagen den 15 april 2009: Glömska
I ett TV-program hörde jag Caroline af Ugglas berätta att han var hypokondriker, dvs inbillningssjuk. Då tänker jag genast på Argan i Moliers Den inbillade sjuke. En löjlig figur (fast idag skulle man nog kalla honom patetisk, det är ju modeordet numera).
Argan
Men Caroline af Ugglas berättade att hon inte hade något bekymmer med det. För hon var medveten om att hon var det. Och folk i hennes omgivning var också medvetna om det. Så de brydde sig inte om att hon påstod att hon hade olika sjukdomar.
Det är väl så, bara man vet vad man har för fel så gör det inte så mycket.
Själv är jag glömsk. Det kan vara opraktiskt men faktiskt väldig bra också, eftersom jag är väl medveten om det. Då menar jag inte att jag kan skylla på att jag har glömt bort något som jag inte ville komma ihåg.
Nej, det jag menar är att eftersom jag är medveten om att jag kommer att glömma så är och har jag varit väldigt skötsam med att skriva ordentliga minnesanteckningar på alla möten som jag har varit på. Och eftersom jag även vet att jag har så dålig handstil har jag i många år skrivit rent minnesanteckningarna, förr på skrivmaskin, senare på datorn. Och har skickat en kopia av mina anteckningar till andra som varit med på samma möte.
Och därigenom har min uppfattning av vad vom vi kom överens om blivit gällande.
Tisdag den 14 april 2009: Ägg, glas och annat
Det har varit påsk. Ägg och sill hör till. Varför vet jag inte. Med det gör det. Fast om jag läst rätt i tidningarna är det visst mest lax som äts numera under påsken. Själv trodde jag att lax hörde ihop med pingsten. Men jag kan ju ha fel.
Förr i tiden var det ju lamm – påskalammet. Och ”förr i tiden” i det här sammanhanget sträcker sig tydligen ett stort antal år tillbaks i tiden (till skillnad mot den tid som jag normalt tänker på när jag använder uttrycket ”förr i tiden” – då brukar jag mena för 20-30 år sedan). Till den tid när judarna skulle utvandra från Egyptens land och de skulle ha strukit ett kors av lammets blod på ytterdörren för att dödsängeln skulle gå förbi deras hus. Mer vet jag inte.
Fast vi åt lamm nu till påsken. Lammstek, köpt färdigmarinerad. Jättegott och lätt att laga till.
Men åter till äggen. De kommer ju från hönorna. Eller kycklingar, som de heter när de säljs i butikerna. Fast just nu säljs inga kycklingar tydligen eftersom man har hittat ett antal glasbitar i förpackningar med kycklingar.
Det låter ju otäckt. Glasbitar vill man inte ha i munnen. Och därför köper vi inga kycklingar. Kycklingfabrikerna gör enorma förluster. Inte för att jag vet hur det kommer sig att man har hittat glasbitar i kycklingar men i varje fall jag kan inte tänka mig något annat sätt än att det är några vildsinta veganer som har placerat dit dem för att orsaka förluster för uppfödarna. Och uppenbarligen har de hittills varit väldigt framgångsrika. För vi konsumenter (och massmedia) gör precis som de vill. Dvs som veganerna vill. Massmedia skriver om det och vi konsumenter låter bli att köpa. Vi stöder veganerna oavsett om vi sympatiserar med dem eller inte.
Det intressanta är, tycker jag, att se hur kraftfullt massmedia och vi konsumenter reagerar. Det har hittats ett dussintal glasbitar. Vad jag vet har ingen människa på något sätt blivit skadad. Men vi avstår att köpa kyckling på ett sätt som innebär miljonförluster. Inte bara för uppfödarna utan för hela samhället.
Vi kan göra en jämförelse med biltrafiken. Varje år dör flera hundra människor i trafiken. Men vi fortsätter att åka bil. Finns det någon logik i hur kraftigt vi reagerar i det ena fallet och i det andra?
Ja, jag vet. Det är enkelt och lätt att avstå från att köpa kyckling. Det finns andra matvaror att köpa. Men det är svårare att hålla sig borta från biltrafiken. I varje fall om man inte bor i storstäder där det finns effektiva kollektivtrafiksystem. Bor man i Svartnäs och jobbar i Rättvik så finns det inte så många alternativ. Men ändå, för många av oss skulle det faktiskt gå att låta bli att åka bil. Själv har vi under helgen varit ute i sommarstugan, vi åkte bil såväl dit som hem. Och den färden var rimligen mycket farligare än att köpa och äta ett paket kyckling. Även om jag tyckte att färden var väldig säker, nästan hela sträckan gick på mötesfri väg. Men i jämförelse med att äta kyckling så var det väldigt mycket farligare.
Så egentligen borde jag gå och köpa kyckling i morgon och ha till middag. För militanta veganer sympatiserar jag inte med. Fast å andra sidan sympatiserar jag nog inte heller så väldigt mycket med uppfödarna av kycklingar. Om jag ska vara ärlig. På äggkartongerna står det hur äggen har kommit till, dvs hur hönsen som lägger dem, bor och lever. ”Frigående höns” kan det stå. De orden ger mig helt andra associationer än den bild som jag kan se i TV av frigående höns – ett antal tiotusen eller hundratusen på golvet i en stor fabrikslokal.
Det är så här jag lätt inbillar mig att höns lever...
...och det är väl lika fel som att tro att det är en sådan här bil som jag kör.
Onsdagen den 8 april 2009: Deklaration
Så kom de äntligen, de efterlängtade deklarationsblanketterna. Nej, jag skojar, det är väl ingen som längtar efter att få deklarera. Fast i ärlighetens namn måste jag nog erkänna att det har blivit avsevärt enklare – och kanske mindre ångestladdat - än det var förr. Om det är lagstiftarnas eller Skatteverkets förtjänst vet jag inte. Båda kan väl ta åt sig av äran.
Eller är det helt enkelt så att jag numera inte kämpar lika mycket för att hitta mer eller mindre konstruerade avdrag, erfarenheten har ju lärt att det går ändå inte att hitta något som verkligen betyder någon förändring.
I yngre dar kommer jag ihåg att man på jobbet satt och tipsade varandra om diverse avdrag. Handboken BYGG var populär, det fanns de som drog av den varje år trots att de bara hade ett exemplar. Och dessutom sannolikt aldrig använde den. Kikare var också ett tips för en vägprojektör.
Numera måste fantasin vara synnerligen briljant om man ska kunna komma på något som innebär kostnader överstigande det generella avdraget.
Det mest spännande numera brukar ju vara att se den redan uträknade summan som man ska få tillbaka eller betala in i efterskott (om man inte har några ändringar i förhållande till de förtryckta uppgifterna). De flesta brukar tycka att det är trevligast att få tillbaks.
Fast det gäller ju här som i alla andra sammanhang se till att vrida och vända på logiken så att man kommer fram till att man blir glad själv. Då gäller det att resonera ungefär så här:
Får man pengar tillbaks? Oh, så roligt, nu kan jag gå och köpa något trevligt.
Ska man betala pengar i efterskott? Va, bra, nu har jag kunnat ha dessa pengar på mitt bankkonto och fått ränta på dem i ett halvår. Ren vinst alltså.
I stället för att resonera tvärtom som den negative kan göra:
Pengar tillbaks? Jaha, då har jag lånat ut dem till staten mot jättelåg ränta. Det var en dålig affär.
Pengar att betala? Fy tusan, var ska jag ta dem ifrån?
Söndag den 5 april 2009: Tofsvipor!
För ett tag sedan (den 6 mars) berättade jag om ett första vårtecken som jag hade iakttagit. Det gällde snödikningen längs vägarna som Vägverkets driftentreprenörer hade inlett.
När vi igår lördag åkte till sommarstugan såg vi ett ännu bättre vårtecken. På de öppna fälten intill rv 50 mellan Ornäs och Borlänge var det fullt med tofsvipor som vinglade fram och tillbaks. Det såg så ljuvligt ut. Nu kan man verkligen börja hoppas på att det kommer inte bara en vår utan kanske till och med en sommar.
När vi sedan i den satt ute och fikade under den klarblå himmeln kom det till och med en citronfjäril flaxande. Fast han hade nog prisat våren alltför tidigt, vad kan det finnas som en fjäril livnär sig av nu när det fortfarande är snö överallt (i varje fall där vi har sommarstugan)?
Så tänkte jag. Men när jag sedan läste om citronfjärilar på Wikipedia så stod det så här:
Citronfjärilar flyger från mars och långt in i september. Då den övervintrar som imago (fullbildad fjäril) kan citronfjärilen ses redan tidigt på våren. Citronfjärilen utvecklas till fjäril under hösten, men parar sig inte förrän på våren. Den enskilda individen lever ovanligt länge för att vara en fjäril, och det händer att övervintrade individer fortfarande är i livet då nästa generation kläcks i början på juli.
Så då var det kanske inte så konstigt.
Det blev en underbar dag. Och inte behövde vi heller på kvällen klaga över dåliga TV-program eftersom vi inte hade några att se på. Det visade sig att när all snön hade rasat ner från taket hade den dragit med sig antennkabeln ur kopplingsdosan, som satt på antennmasten, Antennledningen hängde lös i luften. Så det blev en brasa att titta på i stället för TV.
Nu ska jag försöka få tag på en ny kontakt så att jag kan koppla ihop antennen igen till påsken.