Föreningssupport.seTill Open24
 

Pensionärsbloggen
"Funderingar nere vid ån"


Augusti månads bloggare är Bo Bävertoft
Läs tidigare månaders blogg här.


Måndagen den 31 augusti 2009: Mjölk och mjölk
Mjölk debatteras nästan dagligen i massmedia. Dels vem som ska leverera mjölken till oss här i Dalarna och dels hur mycket den ska kosta. Men (som vanligt?) ger massmedia ingen bra bild av vad frågan handlar och varför det är som det är. Tycker jag - eller också är det jag som har svårt att fatta.

Varifrån kommer mjölken? Att Milkos mjölk kommer från bönder här i ”Milkoland”, det vet jag ju. Men varifrån kommer Arlas mjölk? Är det från ”resten av Sverige söder om Milkoland” eller är det från Danmark. I massmedia påtalas ofta att Arlas huvudkontor ligger i Danmark. Hur stor del av Arlas mjölk kommer från södra Sverige och hur stor del från Danmark?

Varför kan Arla sälja sin mjölk billigare än vad Milko kan? Är det för att de har en mer effektiv mejeriorganisation? Eller för att de betalar sina mjölkbönder sämre än vad Milko gör (jag bortser nu från den höjning av mjölkpriset och ersättningen till bönderna som nämndes i massmedia just idag). Eller är det för att mjölkbönderna i södra Sverige och i Danmark är mer effektiva? Eller för att de låter sina kossor stå inne hela året?

Eller är det för att dansk mjölk blir billigare av någon anledning än vad svensk mjölk är? (Fast detta sista låter ju konstigt, i varje fall just nu när den svenska kronan är värd så lite. Allt annat är ju billigare i Sverige, danskar och norrmän åker hit och handlar och gläds åt låga priser).

Jag förstår inte. Men vill så gärna veta.

Söndagen den 30 augusti 2009: Jorden och Mars

Nu är Fuglesang ute och flyger igen. Om jag har förstått det rätt är detta en av de sista rymdfärderna på ett tag. Men att NASA samtidigt (eventuellt i samarbete med ryssarna?) planerar för en bemannad flygning till planeten Mars.

Det låter konstigt. Som jag har förstått det är amerikanarna avsevärt mer religiösa än vi svenskar. I varje fall är de mer "religiöst praktiserande", dvs de går i kyrkan på ett sätt som inte alls är vanligt i Sverige. Vad de egentligen tror har jag ingen uppfattning om.

Men eftersom de är kristet religiösa så är det konstigt det här med Mars. Tycker i varje fall jag. I Bibeln står det ju, i Första Mosebok vers 27 och 28: "Alltså skapade Gud människan lik hennes Skapare, lik sig själv skapade Gud människan till man och kvinna. Gud välsignade dem och sa: Föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er. Ni ska härska över fiskarna, fåglarna och alla djuren."

Och det har vi ju verkligen tagit fasta på, dvs att uppfylla jorden. Med råge också. Jag tror inte att Gud, om han nu finns, hade menat att vi skulle uppfylla den så bokstavligt som vi nu gör.

Men det står i Bibeln absolut inget om att vi även ska uppfylla planeten Mars. Kan ingen tala om det för NASA?


Mars - fast i februari!

Fredagen den 28 augusti 2009: Avundsjuka

Barnbarnen älskar sin farmor respektive mormor. Där får jag alldeles klart komma i andra hand.

Två av dem bor i Falun och ibland hjälper vi till och hämtar dem på dagis. Då kommer först Teodor, som är fyra, rusande, ropar "Farmor" och kastar sig i hennes famn. (Sedan kommer ibland ett helt annat barn som hör ropet "Farmor" och som blir besviket när det visar sig vara "fel" farmor). Därefter kommer Sixten som är två släntande.

Idag var det speciellt tydligt vilken bifigur som jag är. När Teodor hade kommit lyfte Margaretha upp honom i famnen. Sedan kom Sixten i full fart. När han insåg att farmor stod upp med Teodor i famnen och alltså var upptagen så stannde han, vände sig till mig och jag fick lyfta upp honom och krama honom.

Men så fort han såg att farmor hade satt ner storebror ville han komma loss och krama farmor.

Men sådant får jag stå ut med. För jag tycker ju precis likadant som de.

Lördagen den 22 augusti 2009: Våra förfäder

"Människor borde inte leva i klimat där man sex månader om året inte kan gå ut naken utan att frysa ihjäl." Så inledde Pernilla Ohlin sin krönika i Falu-Kuriren idag. Jag delar helt och hållet hennes uppfattning.

Och tänk sedan på de stackars människor som på stenåldern strövade omkring här och livnärde sig på jakt och fiske. De hade minsann inga Helly Hansen utan fick nöja sig med att svepa in sig i en djurhud och ta skydd i en riskoja. Att uthärda en vinter på det sättet kan inte ha varit behagligt.

Insikten om detta tycker jag innebär att det som våra svenska nationalromantiska historiker försökt tuta i oss, det måste vara helt fel. De sa ungefär så här när jag gick i skolan: "Det var de starkaste och djärvaste männen som följde isranden norrut när inlandsisen drog sig tillbaka och som utgör våra förfäder".

Var och en bör naturligtvis vid närmare eftertanke inse att de som lämnade Medelhavets strand, de ljumma vintrarna med vindruvsodlingar, det var inte de starka utan de som var så svaga att de inte kunde försvara sitt revir utan blev ivägdrivna.

Det är dem som vi härstammar från. Då är det väl inte så konstigt heller att det inte blir några medaljer i Friidrotts-VM för deras nutida svenska avkomlingar!


I vårt klimat...?

Fredagen den 21 augusti 2009: "Småbanker" igen

I måndags funderade jag omkring de nya (?) sk "småbankerna" som erbjuder insättare bättre ränta än vad de komventionella storbankerna gör. Då var jag lite orolig för att jag genom att använda dem skulle stödja utlåning genom sk SMS-lån. Nu har jag förhört mig hos ett antal av dessa långivare om hur det står till med saken. Svaren kan sammanfattas så här:

  • De flesta uppger att de lånar ut till personer som inte "accepteras" av vanliga banker, tex personer med registrerade betalningsanmärkningar.
  • De har avsevärt högre utlåningsräntor än de vanliga bankerna - eftersom det är större risk när de lånar ut till personer med betalningsanmärkningar.
  • Men de förnekar att de sysslar med SMS.lån.

Måndagen den 17 augusti 2009: Banker och räntor

När jag gick i folkskolan fanns det i klassrummet en fyrkantig låda med en massa fack i, en sparbössa för var och en av eleverna i klassen. Där stoppade vi ner slantar ibland, hur ofta det var kommer jag inte ihåg. Jag antar att det hela skedde i uppfostrande syfte, dvs vi skulle tidigt lära oss nyttan och det moraliskt föredömliga av att spara.

Sannolikt finns det inga sådana sparbössor numera, under en lång tid har det ju ansetts mer föredömligt att låna i stället för att spara. Och seriefigurerna Spara och Slösa är väl också försvunna.

En gång i terminen (tror jag) tömdes sparbössan och sattes de sparade pengarna in på Postsparbanken, där vi alla fick en postsparbanksbok. I vilken fina klistermärken visade hur mycket man hade sparat.

       

Så småningom i avsevärt högre ålder vågade jag mig in på en ”riktig” bank för att öppna ett konto. Då kändes det som att man blivit ”stor”. Det kändes lite högtidligt, nästan så att man behövde klä upp sig för att våga gå in. När jag sedan hade börjat arbeta och fick lönen på check-konto, ja, då var jag helt klart vuxen.

Idag går jag inte in på en bank så ofta och när jag gör det känns det inte alls högtidligt.

Tydligen är det så att de flesta av oss är, eller har varit, väldigt trogna mot den bank som vi en gång har valt. Kanske beror det på att vi fortfarande känner aktning och vördnad och att bankverksamhet är något lite högtidligt och fint. Trots urusla inlåningsräntor har vi blivit kvar – kanske beror det även på att de andra storbankerna inte har något bättre alternativ att erbjuda.

Men nu har det ju kommit andra små uppstickarbanker som ger avsevärt högre inlåningsräntor. Ja, om man verkligen kan kalla dem för banker vet jag inte, de har i varje fall inga bankkontor, men sätta in pengar där kan man. Och de omfattas av den statliga insättargarantin så att man kan känns sig trygg. Det gläder mig.

Nu är det ju inte så att mina banktillgångar är av den storleksordningen att några procents högre ränta påverkar min ekonomiska livssituation – nej, att jag har bytt från min gamla ”storbank” till den lilla på nätet beror nog mera på en vilja att ge den gamla fina banken en liten näsknäpp. Visserligen betyder min lilla insättning säkert inget för dem, men om alla insättare beter sig lika blir det nog mer kännbart.

Men jag har en fundering som oroar mig lite. De här ”småbankerna”, om vi nu kallar dem för banker, vad använder de pengarna till? Är det möjligen så att det är dessa företag som sysslar med utlåning till skyhöga räntor av sk SMS-lån till ungdomar och andra som inte fattar vad de ger sig in på? Jag vet inte alls om det är så. Men om det skulle vara det så blir jag lite betänksam. Att genom insättningar stödja sådan verksamhet skulle kännas lite grand ungefär som att köpa aktier i en tillverkare av minor och annan krigsmaterial, vilket många numera drar sig för.

Jag får nog försöka att ta reda på hur det förhåller sig.

Onsdagen den 13 augusti 2009: Darwins utvecklingslära

Om det var det där TV-programmet om filosofi, som jag såg häromdagen, som är anledningen till att jag började fundera vet jag inte. Men det finns ju faktiskt en hel del djupsinniga frågor som man kan fundera över. Ja, allra först och främst naturligtvis de existensiella frågorna om vadan och varthän. Men där har jag bestämt mig för att inte fundera mer, jag kommer ändå inte att kunna lösa dem, lika litet som någon annan.

Som de flesta andra verkar vara numera i Sverige så är jag inte speciellt religiös. Visst hade det ju kunna vara väldigt bekvämt med en stark gudstro som innebär att om man ”sköter sig” så kommer man till himlen. Men det hjälper inte. Och naturvetenskapens förklaringar om Big Bang och universums oändlighet känns mest skrämmande för mig och ger ingen tillfredsställelse.

Oavsett om man är religiöst troende eller inte verkar det numera inte vara speciellt många i Sverige som på allvar menar att den skapelseberättelse som redovisas i Bibeln ska tolkas bokstavligt. Darwins utvecklingslära har ju slagit igenom ordentligt. Även om det på senare år har kommit nya teorier som hävdar att det inte handlar om en kontinuerlig och långsam utveckling, det kan i stället ha skett utvecklingssprång vid olika tidpunkter. Men det uppfattar jag ändå bara som komplement/förbättringar av Darwins teori.

I USA är det tydligen annorlunda. Där verkar det finnas en starkare religiös opinion för en skapelse mer i enlighet med Bibeln och som vill att skolan ska undervisa även om detta som ett alternativ till Darwins lära. Även om man (av taktiska skäl) inte vill kalla det för religion utan för vetenskap, Intelligent Skapande. Dvs någon intelligens (eller med andra ord Gud) har skapat världen.

För min del hjälper det inte med ett sådant resonemang eftersom min fråga omedelbart blir ”Jaha, men varifrån kommer då denna intelligens, vem skapade den?”.

Men på Darwin tror jag inte heller. Han hävdar alltså att hela den komplicerade kropp som till exempel utgör människan har bildats genom otaliga slumptillfällen under utvecklingens gång. Och att allting i naturen är förnuftigt. Våra kossor äter inte smörblommorna på ängen eftersom de är giftiga för dem. Det beror inte på att Mamma Mu har berättat detta för sina kalvar utan på evolutionen, de som inte äter smörblommor har lättast att överleva och föra sina gener vidare till nästa generation.

Men så enkelt kan det inte vara. Ta bara bromsen som exempel. Ett synnerligen irriterande djur. Och uppenbarligen enfaldigt. Och långsamt. Flugor är också irriterande, mest för att de snurrar runt i luften på ett helt ologiskt sätt och stör oss. Och flyger så snabbt att vi har svårt att träffa dem.

Men bromsen är långsam. Varenda gång en broms sätter sig på en människa, oavsett om den hinner bita/sticka eller inte, så hinner människan slå ihjäl den. Enligt Darwins teori skulle det innebära att de bromsar som i sina gener har anlag för att sätta sig på människor inte kan föra dessa gener vidare eftersom de blir ihjälsagna. Och att bromsarna därför efter ett stort antal generationer skulle ha ”lärt” sig att inte angripa människor.

Men det gör de.



När man ser den på det här viset blir den inte bara irriterande utan även skrämmande.

Söndagen den 9 augusti 2009: Sjuttonhundratalsfilosofer

När vi äter frukost på sommaren brukar ibland TV:n stå på med något av morgonprogrammen, TV1 eller TV4. Sedan stänger vi av och går ut i sommarstugans trädgård.

Av någon anledning knappade jag efter frukosten över till en annan kanal, Axess TV, och Margaretha kom och satte sig bredvid mig i soffan. Det som visades där var ett halvtimmeslångt program om den skotske sjuttonhundratalsfilosofen David Hume. Programmet bestod av ett samtal mellan en australiensisk (heter det så eller heter det australisk?) filosofiprofessor och en programledare, som sannolikt även han var professor i filosofi. De satt båda i varsin ände av en fruktansvärt ful soffa, dekoren i övrigt bestod av en ful tapet på väggen bakom. Tre fasta kameror fanns tydligen, två som visade respektive samtalsdeltagare och en som visade båda två i soffan. Det var så långt ifrån de vanliga flashiga TV-programmen som man kan komma.

Ingen av oss har tidigare visat något som helst intresse för filosofiska frågor som kausalitet och induktion. Men ändå satt vi kvar framför TV:n. Efteråt konstaterade vi detta och frågade oss själva hur det kom sig. Och konstaterade bägge två att programmet faktiskt var intressant.

Så tänkte jag på hur det vanligen går till i svensk radio (för egentligen var väl detta TV-program ett radioprogram, den tradiga bilden gav inget tillskott till upplevelsen av programmet – snarare tvärtom). Där bjuder man in en aktuell person som blir intervjuad i något intressant ämne som han har kunskaper om. Efter ett par minuters introduktion säger programledaren ungefär så här ”Det där låter mycket intressant, det ska vi prata mer om men först ska vi ha lite musik”.

Är det så att man på svensk radio (och kanske även andra radiobolag?) inte tror att vi kan lyssna på det talade ordet i mer än några minuter i taget utan behöver stoppa in musik mitt i redogörelsen? Tror de att vi är så träaktiga? Eller är det ett utslag av Sveriges Radios folkbildningstradition? Dvs man tror inom radion att vi egentligen inte alls är intresserade av att få lyssna på den intervjuade personen men SR föresätter sig att lura/tvinga lyssnarna till det genom att stoppa in små bitar av talade ord mellan musikstyckena. Och att om det blir mer än några minuter talat så byter lyssnarna till en annan kommersiell kanal?

Till juli månads blogg