Pensionärsbloggen
"Funderingar nere vid ån"
September månads bloggare är Bo Bävertoft
Läs tidigare månaders blogg här.
Onsdagen den 30 september 2009: Mjölkrapporten
För ungefär en månad sedan, den 31 augusti, funderade jag över det ”mjölkkrig” som pågår här i Dalarna och vad det egentligen beror på. Arla försöker ju att slå sig in på marknaden. ”Slå ut Milko” säger en del. De undringar som jag hade var följande:
Varifrån kommer mjölken?Att Milkos mjölk kommer från bönder här i ”Milkoland”, det vet jag ju. Men varifrån kommer Arlas mjölk? Är det från ”resten av Sverige söder om Milkoland” eller är det från Danmark. I massmedia påtalas ofta att Arlas huvudkontor ligger i Danmark. Hur stor del av Arlas mjölk kommer från södra Sverige och hur stor del från Danmark?
Varför kan Arla sälja sin mjölk billigare än vad Milko kan?Är det för att de har en mer effektiv mejeriorganisation? Eller för att de betalar sina mjölkbönder sämre än vad Milko gör (jag bortser nu från den höjning av mjölkpriset och ersättningen till bönderna som nämndes i massmedia just idag). Eller är det för att mjölkbönderna i södra Sverige och i Danmark är mer effektiva? Eller för att de låter sina kossor stå inne hela året? Eller är det för att dansk mjölk blir billigare av någon anledning än vad svensk mjölk är? (Fast detta sista låter ju konstigt, i varje fall just nu när den svenska kronan är värd så lite. Allt annat är ju billigare i Sverige, danskar och norrmän åker hit och handlar och gläds åt låga priser).
Om man ska få reda på något måste man fråga, det har jag lärt mig. Så jag skrev till Milko och Arla och frågade. Dessutom till Lidl. Att jag även skrev till Lidl kan tyckas lite ologiskt, de producerar ju ingen mjök. Men jag hade för mig att de sålde billig mjölk från Tyskland och jag hade ingen uppgift om vem som jag borde kontakta i Tyskland.
Från Arla fick jag ett snabbt svar:
All mjölk som Arla säljer i butiker i Sverige kommer från svenska gårdar.
Mjölken från Arla som säljs i Dalarna kommer framförallt från gårdar söder om Milkos område. Arla i Sverige förser den svenska marknaden med produkter som i huvudsak kommer från svensk mjölk.
Vi kan inte uttala oss om vad Milko har för kostnader för sin produktion. Arla arbetar med att ha så effektivt flöde från gård till butik som möjligt. Syftet är att kunna erbjuda konkurrenskraftiga priser samtidigt som vi erbjuder bra service och ett brett sortiment.
Våra medlemmar får i stort sett lika mycket som Milkos medlemmar men det stämmer att alla mjölkbönder i Sverige har en mycket pressad situation just nu.Inom Arla är vi extremt noggranna med att följa alla bestämmelser för hur korna ska komma ut på bete. Vi kompromissar inte med djurhälsa och kvalitet. Däremot försöker vi hela tiden bli mer effektiva.
Från Lidl kom följande svar:
Vi säljer sedan någon vecka endast svensk färskmjölk i våra butiker. Vår mjölk kommer från Svenska kor och är samma som den du kan köpa under andra märken. Enda skillnaden är att vi tar ett lägre pris för den. Samma kvalitet och vara men till lägre pris.
Det enda svar som jag (efter påstötning) fick från Milko var följande:
Arlas område ligger söder om Dalarna och Värmland och sträcker sig ända ner till Skånegränsen där Skånemejerier tar vid. Arlas mjölk från Sverige behandlas och till verkas på Arlas mejerier i Sverige. Kalhäll i Stockholm, Linköping,Jönköping Göteborg.
Ingenting om varför Arla kan sälja mjölken billigare.
I den allmänna debatten framställs det ju som att Arlas mjölk var något omoraliskt (”Arlas huvudkontor ligger i Danmark”). Men uppenbarligen är det ju svensk mjölk även i deras förpackningar.
Visst vill jag ha öppna landskap här i Dalarna. Men jag kan inte komma ifrån att debatten om att köpa Milkos mjölk för att stödja Dalarnas bönder ganska mycket liknar det som kallas för protektionism och som tillämpades under 1700- och 1800-talen. Sedan kom man på att frihandel var mycket mer utvecklande för alla parter.
Protektionism är
ett begrepp inom handelspolitiken. Protektionism går ut på att på olika sätt skydda varor och tjänster som produceras i det egna landet från konkurrens från andra länder. För att skydda sig kan landet använda en hel rad åtgärder som importavgifter, tullar, registreringsavgifter, importkvoter med mera. Motsatsen till protektionism är frihandel. (Klipp från Wikipedia)
Själva är vi ju ganska stolta över att Kvarnsvedens pappersbruk är framgångsrika och säljer sitt papper såväl i Sverige som utomlands, kanske såväl till Dagens Nyheter som Sydsvenska Dagbladet. Nog skulle det låta konstigt om man i södra Sverige tyckte att detta var fel med argumentet att Stora Ensos huvudkontor ligger i Finland?
För några veckor sedan hade mjölkbönderna inom Milko en ”demonstration” på Stora Torget här i Falun. Jag pratade då med en mjölkbonde och undrade varför de svenska bönderna (för Arlas mjölkproducenter är ju tydligen också svenska bönder) håller på att konkurrera ihjäl varandra genom att slåss inbördes. ”Varför går ni inte samman i stället” undrade jag. Det verkade som att han höll med mig för han hade inget bra svar.
Tisdagen den 29 september 2009: Tandläkare och banker
Igår var Margaretha så nöjd när hon kom hem. Hon hade varit hos tandläkaren och det hade gått bra, dvs det var inga problem med hennes tänder. Precis som jag känner hon en stor oro och ett stort obehag inför att gå till tandläkaren. Framför allt för att det är obehagligt att behöva sitta och gapa med en massa grejor i munnen medan tandläkaren håller på att undersöka ens tänder och inte veta om det ska bli omfattande ingrepp eller ej. Ingrepp som kan vara väldigt obehagliga. Och dessutom dyra.
I TV-nyheterna på kvällen var det sedan ett inslag om att vi svenskar är väldigt trogna mot våra banker, det rapporterades att en majoritet av oss aldrig har bytt bank. Om vi hade varit mer benägna att byta bank ibland skulle det ha kunnat pressa bankernas priser och avgifter menade man. En jämförelse med telekombolagen gjordes. Min fundering blev om samma sak gäller för tandläkare. Hur många av oss har inte gått till samma tandläkare i årtionden? Nu inser jag att det är fel att direkt jämföra banker och tandläkare. De tjänster som banker säljer kan kanske jämföras med de produkter som bensinbolagen säljer, dvs de är direkt utbytbara mot varandra, det finns ingen skillnad i kvalitet (även om vi kommer ihåg att olika bolag har försökt få oss att tro det genom kampanjer som ”Shell med ACI” och ”En tiger i tanken” från Esso). När det gäller tandläkare är det naturligtvis inte så, tandläkarens arbete är ju ett hantverk där den enskilde tandläkarens skicklighet och säkerhet på handen är synnerligen viktigt. |
|
Men ändå – många människor tycker att det är väldigt dyrt (förutom olustigt) att gå till tandläkaren. Ändå tror jag inte att det är särskilt vanligt att man inför ett tandläkarbesök går runt till ett antal olika tandläkare och begär att få en prislista över kostnaden för vanliga åtgärder/lagningar.
Själv har jag aldrig gjort det.
Men oavsett kostnaden ska vi vara glada att våra tandläkarmottagningar inte se ut som på nedanstående bilder från Bangalore.
Måndagen den 28 september 2009: Polisen och IKEA
”Förr i tiden” var det tydligen av tradition konkurrens mellan städerna Falun och Borlänge. Under senare år har politikerna i båda städerna insett att den bästa framgången får man genom att samverka och låta Falun-Borlänge bli en stadsregion som i stället kan konkurrera med andra mellanstora centra som Västerås, Örebro, Gävle och Sundsvall. Ombyggnaden av väg 50 mellan orterna uppfattades väl som en symbol för detta resonemang. De flesta kommunpolitiker i andra kommuner i Dalarna brukar inse att det behövs en stark kärna i form av Falun-Borlänge för att Dalarna ska må bra. Dvs, det som är bra för Falun-Borlänge är bra för Dalarna för att tillämpa ett gammalt talesätt som en gång handlade om Volvo och Sverige.
Lite återfall till det gamla kunde man höra när Polisen i Dalarna för några veckor sedan offentliggjorde att man har för avsikt att ersätta de båda nuvarande polishusen i Borlänge och Falun med ett nytt gemensamt och att man ville placera detta "centralt i Falun".
I förra veckan kom sedan det av många efterlängtade beskedet att IKEA avser att etablera sig på Norra Backa i Borlänge, mitt emot Kupolen. Ryktena har ju gått i många år även om de under lång tid mer handlade om en lokalisering intill Coop Forum ute vid Korsgårdsvägen söder om stan. Nu blir det tydligen Norra Backa. Jag uppfattade inga sura miner från Falun om detta, tvärtom i stället.
Så nu kan väl politikerna i såväl Falun och Borlänge vara nöjda, i Falun över ett nytt polishus och i Borlänge över IKEA.
Om beskedet beträffande IKEA var tydligt vad avser lokalisering (Norra Backa) så gavs inget sådant när det gäller polishusets lokalisering. Mer än att det ska vara ”centralt i Falun”. Med tanke på husets storlek (det blir ju rimligen avsevärt större än det nuvarande svarta huset) finns det inte så många alternativa platser att bygga det på. Falu centrum är ju inte så stort. Om man inte har för avsikt att riva ner ett helt kvarter någonstans.
Den plats som jag allra först kommer att tänka på är de två kvarteren Teatern (där OK-macken låg) och Västra Falun (med bland annat det nedbrunna Egnellska huset) intill Gruvgatan. De har ju ett centralt läge och bra kommunikationsmöjligheter, vilket jag antar är viktigt vid utryckningar. Antagligen vill Falu kommun att den del av kvarteret Västra Falun som vetter mot Myntgatan ska fortsätta att innehålla butiker för att därigenom sprida centrumverksamheten något (så att den inte bara består av Holmgatan-Slaggatan och Åsgatan) men det borde väl kunna gå att arrangera.
Blir det i dessa två kvarter som polishuset byggs...
Ett alternativ skulle kunna vara Stora Ensos tomt för sin tidigare forskningsverksamhet, som omgärdas av Södra Mariegatan, Hanröleden, Kvarngatan och ån. Där pågår nu planering för att bygga lokaler för verksamheter (längs Hanröleden) och bostäder (längs ån). Där borde det finnas såväl bra kommunikationsmöjligheter som ordentligt utrymme för ett polishus – men i varje fall jag kan inte kalla området för ”centralt”.
...elller blir det här?
Andra alternativ är kanske på andra sidan av Hanröleden, antingen söder om Leksandsvägen (där vi brukar parkera bilar när det är julmarknad vid Gruvan) eller norr om vid Dalatrafiks garage. Bra kommunikationer även här – men inte kan jag kalla det för centralt.
Så mitt tips är OK-macken-Egnellska. Det sätter jag en tia på.
Måndagen den 21 september 2009: Höst!
Nu är det höst. Det är väl i och för sig inget djärvt påstående att göra. Men jag konstaterar det ändå. För olika personer innebär begreppet höst olika saker:
Själv har jag en egen definition av när hösten inträffar. Vår sommarstuga är vinterbonad. Under den kalla årstiden sätter vi på lite värme i den så att vi inte behöver vara oroliga för att vattnet ska frysa, vi låter elementen stå på så att det är så där mellan 5 och 10 grader. När vi kommer ut en fredagskväll för att vara där över helgen sätter vi på alla elementen och tänder en brasa i den öppna spisen. Efter några timmar har det blivit ganska varmt i huset. I varje fall i luften. |
 |
Problemet är sängarna. De blir ju inte varma lika lätt. Även om vi tar upp lakan och täcken och hänger den för ”luftning” nära den öppna spisen så är det väldigt kallt i själva sängbottnen. Det tar ett par dar om den ska bli varm – och då är vi kanske redan därifrån igen.
 |
Därför har vi köpt elektriska sängvärmare, dvs värmedyna i sängstorlek som vi lägger mellan madrassen och underlakanen. När vi kommer till stugan slår vi på strömmen till dessa värmare och när vi sedan lägger oss har hela sängen blivit uppvärmd och det är ljuvligt varmt och vi behöver inte riskera att bli stela i ryggen pga kall säng. För säkerhets skull stänger vi av strömmen när vi lägger oss – annars skulle det för resten bli alldeles för varmt. |
Hösten inträffar för mig alltså när Margaretha har konstaterat att nu är det dags att lägga i sängvärmarna i sängarna – och det har hon gjort nu!
Tisdagen den 15 september: Bromsar
Visserligen är jag tekniker själv, i varje fall till utbildningen. Så jag kanske borde förstå. Men egentligen har jag nog mest sysslat med ekonomi och ”allmänt sunt förnuft” under min yrkesverksamma tid. Jag skyller på det när jag nu inte förstår. Och därför frågar jag.
När jag bromsar in bilen, tex framför ett rödljus, brukar jag släppa bromspedalen alldeles alldeles innan bilen har stannat, när den rullar lite lite grand. Då rullar den någon decimeter till och stannar sedan mjukt och fint. Men om jag i stället håller kvar foten på bromspedalen så stannar bilen med ett ryck. Vad är det som åstadkommer detta ryck, rent fysikaliskt? Beror det på att när jag bromsar så lutar bilen framåt (genom att hela karossen är upphängd i fjädringen) och att det blir någon sorts rekyl när det blir stopp? Eller vad? Kan någon förklara? |
 |
Måndagen den 14 september 2009: Ont och gott
Det finns ett gammalt ordspråk som säger: Intet ont som inte för något gott med sig.
Det var jag inne på häromdagen (den 4 september) när jag funderade kring mitträcken på vägarna. Fast då hade jag vänt på resonemanget och uttryckte det (lite mindre slående) så här: Men det är ytterst sällan som en åtgärd enbart har positiva effekter, normalt finns det även vissa negativa sådana.
Åter till det ursprungliga ordspråket. Jag tänkte på det när jag hörde att myndigheterna i Frankrike med anledning av svininfluensan (som ju inte ska kallas så) hade gått ut med en uppmaning till folk att upphöra med seden att hälsa på varandra med sk kindpussar där man låter kinden nudda den andres kind och pussar i luften.
Det vore väl en befrielse om myndigheterna hade framgång med detta. För det ser ju så fånigt ut. En sak är väl om kvinnor gör det tillsammans (för kvinnor är ju så ljuvliga att man förlåter dem allt!) men när två vuxna karlar står och kindpussas, ja, då har det gått för långt för mig.
Söndagen den 13 september 2009: Mulltoa och skitåkare
Då och då hör man entusiaster berätta om hur fantastiskt bra det är med mulltoa. Hur vår skit, utan att förorena någonting, omvandlas till näringsrik jord. Det låter ju jättebra. Men det finns ett antal förutsättningar för att mulltoan ska fungera:
- Jämn och kontinuerlig tillförsel av skit så att mikroorganismerna kan arbeta i en jämn takt.
- Kunniga personer som använder mulltoan och inte fyller den med papper.
Jämn och kontinuerlig tillförsel är inget problem när det gäller en stadigvarande bostad. Där skulle kanske mulltoan fungera bra. Men det är ju som regel inte där som den används, där har de allra flesta av oss kommunalt avlopp som vi inte behöver bekymra oss om.
I stället är det i första hand vid sommarstugor som man finner mulltoan. Och vad är det som kännetecknar en sommarstuga? Jo, att under nio månader av året sker det ingen tillförsel alls – vilket naturligtvis innebär att mikroorganismerna dör ut.
Under delar av sommaren sker ingen tillförsel mer än under veckosluten. Och under ett antal veckor på högsommaren sker det en enorm tillförsel. Det kan inte vara lätt att vara mikroorganism och fungera på rätt sätt under dessa förutsättningar.
Man kan dra en parallell med komposter. Entusiasterna säger att för att få en kompost att fungera bra ska det vara en likvärdig och blandad tillförsel av hushållsavfall och trädgårdsavfall som gräs och löv. Det är lätt att säga. Men under hela vinterhalvåret finns det inget trädgårdsavfall, varken löv eller gräs. När sommaren kommer är det ohyggliga mängder gräs. För att till slut på hösten bli en massa löv.
Hur ska man med de förutsättningarna kunna ha en jämn och blandad tillförsel?
På vår sommarstuga var från början en mulltoa installerad. I mitten av 90-talet ägde Margarethas far Haga-Sven fortfarande stugan. Han hade sålt en andel av ett skogsskifte och ville använda pengarna till något vettigt. Till vad? frågade han Margaretha. Hon svarade utan tvekan att han skulle byta ut mulltoan mot en riktig vattentoalett. Så blev det. Och det kan vi verkligen glädja oss åt.
| Så sedan dess har vi vattentoalett i sommarstugan. Men vi har inget avlopp utan det går en ledning från toaletten till en tank som är nedgrävd under gräsmattan. En gång om året ringer vi efter en slambil som kommer och tömmer den. Tanken räcker precis ett år – under förutsättning av att alla följer direktiven som är uppsatta inne på toaletten. Där står det att gentlemän (inte kvinnor!) går ut i skogen när de bara ska kissa. |  |
När tömningsbilen kommer blir jag lika imponerad varje gång. Föraren drar ut en lång slang med ett munstycke som han doppar ner i tanken. Med fjärrkontrollen slår han på pumpen. På några minuter har han sugit upp ett helt års skit. Sedan rullar en motor upp slangen upp på bilen igen.
Man skulle kunna tro att det skulle vara otrevligt och obehagligt att ta hand om andras skit. Men hela proceduren sker så elegant så inget som helst obehag behöver finnas. Inte det minsta smutsig blir han. Jag kan inte låta bli att tänka på de latrintömmare som på 1800-talet gick och bar bort tunnorna från utedassen i våra städer. Tiderna har förändrats. Modern teknik kan vara underbar.
Fredagen den 11 september: Studieval
Det har blivit höst. Barn och ungdomar har återgått till sina studier. Det märker Margaretha och jag inte så mycket av, våra barn är för stora och barnbarnen är för små.
Men jag tänker på de som befinner sig i det svåra valet när de ska påbörja studier för en utbildning, omedelbart efter att de har gått ut gymnasiet. För många är det svårt. Jag minns hur det var för mig själv, jag hade ingen aning om vad jag ville bli egentligen.
Tyvärr verkar det som att det fortfarande, nu precis som när jag själv var i den åldern, finns ganska många som väljer att studera ”något som de tycker är intressant”. Och tyvärr, enligt min uppfattning, finns det nog vuxna, såväl anhöriga som studierådgivare, som stöder dem i ett sådant resonemang. Kanske är det så att de som väljer studieinriktning på detta sätt även hör till dem som för resonemanget om att ”låna så mycket du får för du kan ändå aldrig betala tillbaka lånen”.
 Inkaindianernas Machu Picchu |
På min tid var det vanligt att folk läste en ”etta i sociologi” om de inte visste vad de ville bli. Och sedan kunde det fortsätta i samma stil. Visst är det bra att studera något som man tycker är intressant (annars kanske det inte blir så mycket framgång med studierna) oavsett vad det är för konstigt ämne. Jag kommer ihåg när min dotter Susanna stod i samma situation. Hon ville studera inkaindianernas liv och kultur i Sydamerika, tror jag att det var. Jag förklarade då för henne hur jag såg på det hela: |
Om du är ett geni kan du intressera dig för vad som helst och studera detta. Förr eller senare kommer någon förmögen donator att instifta en personlig professur åt dig vid ett av våra universitet. Framgång och försörjning är alltså inget att oroa sig över. Men för oss som är lite mer mediokra, lite halvdumma som de flesta av oss är, för oss är det väldigt fiffigt att skaffa en utbildning där man kan slå upp sidorna med platsannonser i Dagens Nyheter och se att det finns arbetsgivare som vill anställa folk med den utbildningen.
Jag vidhåller denna uppfattning.
Torsdagen den 10 september 2009: Öra, mun och hand
Vilken underbar eftermiddag det har varit idag! Vi satte oss i solskenet på balkongen och åt lunch. Därefter blev det kaffe på maten. Jag hällde kaffe och vatten för tre koppar i bryggaren.
Förr drack man ju kaffe i kaffekoppar, numera är det ofta muggar. När jag arbetade och drack kaffe på jobbet handlade det om stora rejäla muggar med ett ordentligt handtag, dvs öra på. Örat är ju till för att man inte ska bränna fingrarna när man lyfter muggen eller koppen.
Här hemma har vi också muggar med rejält öra, men de dricker vi bara te i - av någon anledning. Kaffe brukar vi dricka ur Iitala-muggar som Margaretha inhandlade i Insjön för något år sedan. De är snygga men de har inget öra att hålla i. Det innebär att man får se till att inte hälla hela koppen full med kaffe, då blir den så varm att det är svårt att greppa och lyfta den. Är den fylld till bara två tredjedelar kan man ta i den översta delen av muggen när man ska dricka utan att bränna sig. Nu hade jag lagat tre koppar kaffe och var lite för lat för att senare gå in och hämta kannan igen för påtåren så jag fyllde muggarna helt. Och fick naturligtvis besvär med att lyfta muggen. Men genom att ta med båda händerna och snabbt föra den till munnen så gick det bra att få kaffet i munnen och dricka det. |
 |
Det var då jag började att fundera.
Våra händer får ju verkligen vara med om mycket. De används till att ta i diverse saker, slita och dra, till och med att gräva i jorden ibland. Rimligen borde de därigenom bli ordentligt härdade och tåla många påfrestningar, tryck, kyla och värme. Munnen däremot med sina fina slemhinnor trodde jag var ömtålig och känslig.
Men tydligen är det tvärtom. Det kaffe i muggen, som jag knappt kunde lyfte till munnen för att det gjorde muggen så het att den brände mina fingar, det kunde jag utan större bekymmer hälla i munnen och svälja ner. Utan att det brände i munnen eller halsen eller kändes för hett.
Hur kommer sig detta?
Måndagen den 7 september 2009: Köpmansgränd
Köpmansgränd sträcker sig från Åsgatan vid Länsstyrelsen, över Slaggatan och Garvaregatan ner till Faluån. ”Förr i tiden” fanns i dess förlängning ut i ån en ganska lång brygga, Hästbryggan. Vid lågvatten kan man fortfarande se de pålar som bar upp bryggan, att döma av deras läge sträckte sig bryggan ut i åns halva bredd.
I Elisabet Hemströms bok Gatunamn och kvartersnamn i Falu innerstad skriver hon om Hästbryggan: ”Brygga där stadens kuskar badade hästar. Bryggan var byggd så att kusken kunde göra en liten rundpromenad på den, med hästen i vattnet bredvid sig. Hästbryggan var fortfarande i bruk åtminstone under 1930-talet.” Alltså kan man kanske jämställa den med dagens biltvättautomater…
Numera återstår det endast ett par meter ”brygga” eller ”altan”, som avslutning av Köpmangränd, och ett räcke mot ån i linje med fasadliven på de omgivande fastigheterna i kvarteren Pärlan och Hästbryggan. Det är om detta räcke jag vill berätta.
För ett antal år sedan kom det en målare dit och skrapade räcket och började måla. Hur länge sedan det är kommer jag inte ihåg. Om jag gissar så är det väl fem år sedan. Men jag har lärt mig att om jag tror att något har hänt för ett visst antal år sedan så ska jag oftast dubbla antalet år för att få rätt tidpunkt. Så det kanske snart är tio år sedan?
 |
Målaren grundmålade hela räcket och började sedan färdigmålning av det. Men när han hade målat ungefär en femtedel blev det stopp. Han försvann därifrån. Varför har jag inte fått någon förklaring på. Men jag har gissat. Sannolikt har någon ”vän av ordning” tyckt att den kulör som han målade med var alldeles fel. I så fall håller jag med ”vän av ordning”. Det skar sig väldigt mot det faluröda som huset nedströms i kvarteret Hästbryggan var målat med. Sedan har inget hänt. Fortfarande 2009 står räcket där grundmålat och med en strykning av slutlig färg på en femtedel. När ”vän av ordning” fick stopp på målandet med den ”felaktiga” kulören var det sannolikt inte detta som han/hon hade förväntat sig. |
Efter några år pratade jag med kommunens stadsarkitekt om saken. Han sa då att dröjsmålet sannolikt berodde på att man var osäker på om stumpen av Köpmansgränd mellan Garvaregatan och ån verkligen var en gata, som kommunen har ansvaret för, eller om det var tomtmark som hörde till någon av de intilliggande fastigheterna.
För en vecka sedan träffade jag återigen stadsarkitekten på ett möte. Vid kaffet gick jag bort och satte mig bredvid honom. Han sa ungefär ”Jag visste vad du skulle säga. I morse cyklade jag förbi på andra sidan om ån och tyckte verkligen att det ser för bedrövligt ut. Vid tillfälle ska jag nämna det för Trafik- och fritidsförvaltningen.”
Kompromisser och samfinansiering brukar ju vara effektivt för att få saker och ting gjorda. Om man nu fortfarande inte vet vem som äger och har kostnadsansvaret för bryggan så kan man väl dela kostnaden mellan kommunen och ägarna av de två kringliggande fastigheterna. Det kan inte bli någon stor summa.
Att räcket får stå så här fult år efter år är extra ledsamt eftersom det befinner sig i en av Faluns vackraste miljöer. När Dalarnas Muséum gör sina stadsvandringar längs ån varje sommar står man alltid en lång stund och pratar om det kulturhistoriska slaggstenshuset som ligger uppströms bryggan i kvarteret Pärlan (namngivet efter ett brännvinsbränneri som låg där). Det röda huset i kvaretet Hästbryggan nedströms bryggan är ju inte precis kulturellt eftersom det bara är ett par decennier gammalt – men det är ett väldigt fint exempel på hur man kan bygga nytt i en gammal miljö och få det nya huset att smälta in så att det ser ut som att det alltid har stått där.
Just i sommar har balkongräckena på det huset dessutom målats vita – de gamla balkongräckena var ruttna och ersattes för ett par år sedan av nya i tryckimpregnerat trä, tydligen får man inte måla sådant på en gång. Men nu är det gjort. Jättefint.
Såväl kommunens brygga i parkstråket på andra sidan om ån som Masmästarens brygga inne i kvarteret Hästbryggan är väl underhållna och pryder sin plats i den vackra åmiljön. Det är bara räcket i slutet av Köpmansgränd som ser fult ut.
Fredagen den 4 september 2009: Stenmark, Pärson och mitträcken
Att bygga om befintliga 13-metersvägar till mötesfria vägar med mitträcke är nog den mest kreativa trafiksäkerhetsåtgärd som har lanserats i Sverige under min tid. Jag har försökt ta reda på vem det egentligen var som allra först kläckte idén – men har inte fått något entydigt svar.
Oavsett vem som kan ta åt sig äran så har uppenbarligen idén och åtgärden räddat många människoliv genom att frontalkollisioner har kunnat undvikas. Sådana får ju alltid allvarliga konsekvenser vid de höga hastigheter som normalt råder på en 13-metersväg.
Foto: Henrik Sendelbach
Själv är jag konservativ av mig och behöver lite tid för att vänja mig vid en ny tanke. För ett dussin år sedan deltog jag i ett möte på Vägverkets huvudkontor i Borlänge där vi resonerade om frågan.
Vägverkets guru när det gäller trafikteknik, Torsten Berg, berättade om vilka vägar som skulle kunna bli intressanta i landet och nämnde att här i Dalarna borde det bland annat vara rv 50 (då rv 60) mellan Borlänge och Ludvika och rv 80 mellan Falun och Hofors. Jag hade, och har fortfarande, väldigt stort förtroende för Torsten, jag vet att när han säger något så är det alltid väl underbyggt och sakligt. Men den här gången kunde jag inte låta bli att opponera mig.
”Ska vi lägga ner pengar på att bygga om de bästa och säkraste vägarna vi har i Dalarna. När man kommer ut på dem känner man sig verkligen trygg och pustar ut. När det finns så många andra vägar som är dåliga?” sa jag. Torsten svarade ungefär att ”Bosse, du måste komma ihåg att det är inte samma sak att man känner sig trygg och att vägen är säker:”
Sedan jag gått hem och funderat ett tag så insåg jag att när det händer en olycka på dessa ”fina” vägar så blir konsekvenserna väldigt allvarliga eftersom vi kör så fort på dem – dels är den tillåtna hastigheten hög och dels kör vi ofta ännu fortare än vad skylten tillåter. Då insåg jag att han nog hade rätt.
Numera har ju båda de nämnda vägarna byggts om och jag tror att nästan alla är väldigt nöjda – med undantag för någon cyklist. Dessutom har ombyggnaden av rv 70 från Borlänge och söderut till länsgränsen påbörjats och ska väl vara avklarad inom några år. Och söder om länsgränsen är det meningen att sträckan ner till Förbifart Sala ska börja åtgärdas i höst. Sedan återstår bland annat rv 70 norr om Borlänge upp till Mora.
Men det är ytterst sällan som en åtgärd enbart har positiva effekter, normalt finns det även vissa negativa sådana. Man får som regel nöja sig om fördelarna vida överstiger nackdelarna. Så är det ju med mötesfria vägar. Det hindrar inte att man kan fundera över hur nackdelarna kan minskas.
En nackdel med dessa 13-metersvägar med mitträcke är att räcket ofta blir påkört. Konstruktionen av räcket innebär att ståndarna som håller upp stålwiren är mjuka och ska böjas ner medan wiren försiktigt för bilen tillbaks in på sin körbana.
Det innebär att räcket måste lagas – kostnader för samhället alltså. Men värre ändå är nog att det skapar osäkra och besvärliga arbetssituationer för de anställda hos Vägverkets driftentreprenörer, som ska stå på vägen och laga räcket medan bilarna susar förbi i hög fart alldeles intill dem.
Det är nu som jag kommer att tänka på Ingemar Stenmark och Anja Pärson. När Ingemar Stenmark trollband Sverige gjorde han sina slalomsvängar runt käppar som stod där de stod. En sådan käpp kör man inte ostraffad på, då kan man göra illa sig, tappa staven eller glasögonen. Därför fick Ingemar (och alla hans medtävlare naturligtvis) hålla ut med skidorna en bit från käppen så att kroppen inte slog i käppen.
Det behöver inte Anja Pärson och hennes nutida medtävlare göra. För numera är käpparna ledade, de böjer sig när åkaren ”kör på” dem. Det räcker att skidorna befinner sig på ”rätt” sida av käppen, resten av kroppen kan helt enkelt pressa undan käppen. När åkaren har passerat så reser sig käppen igen.
Så här kan Anja åka eftersom käppen viker sig. Foto:Arthur Mouratidis
Går det att konstruera ståndare till mitträckeswiren som böjer sig ner när de blir påkörda men sedan reser sig upp igen? Eller i varje fall går att för hand räta upp igen utan att bli utbytta. Men som ändå är så stabila att de håller uppe wiren.
Jag vet inte om någon redan har försökt att konstruera sådana. Själv har jag inte kompetens att utveckla idén – så om du är en Uppfinnarjocke så får du överta den alldeles gratis. Du kanske kan bli förmögen.
Lycka till!
Måndagen den 31 augusti 2009: Mjölk och mjölk
Mjölk debatteras nästan dagligen i massmedia. Dels vem som ska leverera mjölken till oss här i Dalarna och dels hur mycket den ska kosta. Men (som vanligt?) ger massmedia ingen bra bild av vad frågan handlar och varför det är som det är. Tycker jag - eller också är det jag som har svårt att fatta.
Varifrån kommer mjölken? Att Milkos mjölk kommer från bönder här i ”Milkoland”, det vet jag ju. Men varifrån kommer Arlas mjölk? Är det från ”resten av Sverige söder om Milkoland” eller är det från Danmark. I massmedia påtalas ofta att Arlas huvudkontor ligger i Danmark. Hur stor del av Arlas mjölk kommer från södra Sverige och hur stor del från Danmark? Varför kan Arla sälja sin mjölk billigare än vad Milko kan? Är det för att de har en mer effektiv mejeriorganisation? Eller för att de betalar sina mjölkbönder sämre än vad Milko gör (jag bortser nu från den höjning av mjölkpriset och ersättningen till bönderna som nämndes i massmedia just idag). Eller är det för att mjölkbönderna i södra Sverige och i Danmark är mer effektiva? Eller för att de låter sina kossor stå inne hela året? Eller är det för att dansk mjölk blir billigare av någon anledning än vad svensk mjölk är? (Fast detta sista låter ju konstigt, i varje fall just nu när den svenska kronan är värd så lite. Allt annat är ju billigare i Sverige, danskar och norrmän åker hit och handlar och gläds åt låga priser). |
 |
Jag förstår inte. Men vill så gärna veta.
