Bloggen: [Nyfiken]
"En dåre kan fråga mer än vad tio visa män kan svara på"

(Från början var rubriken Pensionärsbloggen, sedan döptes den om till Falupensionärsbloggen. När jag insåg att det mesta handlade om sådant som jag själv inte visste - men skulle vilja veta - fick den sin nuvarande rubrik.)

---

Bloggmaster är Bo Bävertoft. Läs tidigare månaders blogg här.

---

Lördagen den 31 december 2011: Stig Helmers resväska
Har du noterat att alla filmerna om Stig Helmer Olsson verkar ha gått i repris under helgen/mellandagarna. Om de har gått på samma kanal eller om olika kanaler har valt var sin film har jag inte kollat. Och jag kan inte påstå att jag har sett dem alla på TV den här gången. Men jag har sett dem "fladdra förbi" när jag har klickat runt.

Det var väl i den första filmen, till Kanarieöarna, som han blev av med sin resväska, dvs den kom på villovägar och kom fram till honom först ett antal dagar efter det att han själv hade anlänt till resmålet. Jag vet inte om det statistikt är riktigt men jag tycker att det numera är mycket mer ovanligt att man hör berättelser om att bagaget har kommit på avvägar under resan. I så fall kanske det innebär att bagagehanteringen verkligen har blivit mer "säker" än den var för några årtionden sedan. Om det i så fall beror på de långa lappar med streckkoder, som fästs på varje väska, det vet jag inte heller, men det verkar ju rimligt.

(Nu är det ju en viss risk att skriva så här, att det är ovanligt att bagaget kommer på villovägar. Kanske just därför kommer min egen väska att "försvinna" nästa gång jag ska flyga någonstans. TA I TRÄ!)

Flygbolaget Delta Air Lines har gjort en liten film om vad som händer med väskorna från det att vi lämnar dem på en flygplats till det att vi hämtar dem på nästa, här handlar det om en resa från Atlanta till New York i USA:

 

För övrigt ser jag att det flygbolaget har gjort en app som man gratis kan ladda ner till sin iPhone eller iPad som gör att man bland annat hela tiden kan få besked om var min väska finns, även medan man sitter på planet. Förhoppningsvis ska man då lämpligen få beskedet att väskan finns på samma plan! Om andra bolag har motsvarande vet jag inte, men om de inte har det ännu så lär det väl inte dröja länge innan även de har.

Fast personligen är jag så gammeldags att jag drar mig för att nyttja en iPad när jag reser utomlands (någon smart mobiltelefon äger jag inte), man har hört alltför många skräckhistorier om jätteräkningar. Men en "vanlig" mobiltelefon tar jag med, mest för säkerhets skull. Kommunicerar med hemmavarande gör jag enklast via ett internetkafé, då vet jag att det bara kostar 20 Bath, dvs 5 kronor. Och då hinner vi även läsa Falu-kuriren (om vi nu har behov av det).

(Fast benämningen "vanlig mobiltelefon", som jag gjorde här ovan, är kanske felaktig. En sådan telefon, som man bara kan ringa på och skicka SMS med, är nog ganska ovanlig numera.)

Lördagen den 24 december 2011: Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
Frans G Bengtsson har i Röde Orm, sjöfarare i västerled gett en skildring av hur julen kan ha gått till hos en vikingakung. Bakgrunden är att Orm och hans vänner i sju år tjänat i det moriska Andalusien, där man inte fick äta fläsk. Läs och njut!

Nu bars julfläsket in; och härmän och hövdingar tystnade när de sågo det komma och drogo andan djupt och grinade av glädje; många lossade sina bälten för att vara fullt redo från början. Ty ehuru det fanns folk som påstod att man hos kung Harald, nu på han ålders dagar, stundom kunde märka en snålhet rörande silver och guld, hade aldrig något sådant blivit sagt om honom på tal om mat och dryck, minst av dem som varit på julgille med honom.

Fyrtioåtta ollonsvin, väl gödda, var vad kung Harald brukade låta slakta till jul; och han brukade säga, att om detta också inte räckte till för hela julen, blev det dock alltid en god smakbit åt envar, och därefter finge man nöjas med får och oxar. Köksfolket kom två och två, i en lång rad, med stora rykande kittlar mellan sig; andra buro tråg med blodkorv. Köksdrängar med långa gaffelspett följde med; och sedan kittlarna ställts ned bredvid borden, stucko de spetten i spadet och fiskade upp stora bitar, som lades för gästerna i tur och ordning, så att ingen mannamån kunde ske; och åt envar lades en god aln blodkorv, eller mera om någon så ville. Brödkakor och stekta rovor lågo i lerfat på borden; och vid bordsändarna stodo kar med öl, så att horn och kannor alltid kunde hållas fyllda.

När fläsket kom till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det varit sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.

- Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.
- Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.

Han stack sin korv i munnen, så långt in den gick, och bet av och tuggade; därpå vände han sig hastigt om på nytt och nappade efter tjänaren, som ville gå vidare med tråget, och fick honom i tröjan och sade:

- Låt mig genast få mera korv, om det inte är mot kung Haralds bud; ty jag har länge farit illa i andalusiernas land, där det inte finns föda för män, och det är nu sju julars blodkorv jag längtat efter och aldrig fått smaka.
- Med mig är det likandant, sade Orm.

Tjänare skrattade och sade att kung Harald hade korv nog åt alla. Han lade till dem var sin längd av den tjockaste sorten, och de kände sig nu lugna och började äta med allvar.

Nu talades inte mycket på en god stund, varken vid kungens bord eller de andra, utom när män sade till om mera öl eller prisade kungens julmat mellan tuggorna.

Tisdag den 20 december 2011: I natt infaller vintersolståndet

 

Måndagen den 19 december 2011: Det räcker inte att betala...
För några år sedan drog vår fastighetsägare Masmästaren in fiber från Falu Stadsnät i fastigheten. Det ville vi naturligtvis utnyttja och eftersom vår ditillsvarande internetleverantör Bredbandsbolaget inte fanns med bland de bolag som erbjöd tjänster via stadsnätet hittade vi i stället Bahnhof. Från dem köpte vi såväl internetanslutning inklusive säkerhetspaket som IP-telefoni.

Deras säkerhetspaket, som kostar några tior i månaden, fungerar antagligen bra, dvs vi har haft förvånansvärt lite spam och inte några problem eller bekymmer med det.

Bahnhof Internet Security - den virtuella kondomen!

(Att det inte ska vara några problem eller bekymmer kan tyckas självklart när man köper en tjänst eller vara från en professionell leverantör - men det är det inte. För några år sedan köpte jag säkerhetspaket från Norton. Det blev bara kladderikladd med datorn och en massa bekymmer. Till slut avinstallerade jag det långt innan tidsperioden, som jag hade betalt för, hade gått ut.

När jag för en månad sedan fick hjälp av den yngre generationen med installationer etc i samband med att vi hade köpt en ny dator sa Kalle spontant, utan att jag hade nämnt ordet "Norton", att "ladda aldrig ner något från Norton, det blir bara en massa bekymmer". Så det var inte bara jag som hade dåliga erfarenheter.)

När jag har startat datorn har det alltid kommit upp en skylt under några sekunder med texten Bahnhof Internet Security, som allstå markerar att programmet var aktivt. Men sedan jag köpte ny dator har skylten inte visat sig. Jag började fundera på om det verkligen räcker med att jag via autogiro betalar varje månad för att säkerhetspaketet ska vara aktivt - eller om jag måste ladda ner ett program från dem till datorn först för att det ska fungera. (Hur jag gjorde när jag för några år sedan blev kund hos dem hade jag ju glömt bort.)

Jag ringde deras kundtjänst och efter en inte alltför lång väntan fick jag prata med en trevlig och hjälpsam man som förklarade att det var precis om jag hade misstänkt, jag måste ladda ner programmet. Han redovisade också var jag skulle komma åt det och att jag i mina papper från dem hade en kod som jag skulle slå in.

Allt fungerade bra. Nu kommer skylten upp när jag startar datorn. Jag känner mig trygg.

Söndagen den 18 december 2011: Punkt och parentes
Nu är det sådant där väder då man egentligen skulle dra ner persiennerna och inte hissa upp dem förrän någon gång efter Vasaloppet. Mörkt och ruggigt nästan hela dagen, det lockar verkligen inte till att gå ut och ta en långpromenad.

Då har man tid att sitta inne och fundera över livets väsentligheter. Eller oväsentligheter. Ibland är kanske gränsen mellan dem inte så stor.

Oavsett hur frågan ska klassificeras har jag idag ägnat en viss tid åt att fundera över det här med parentes och punkt. Parenteser använder jag ganska ofta, bland annat i min blogg, när jag vill skjuta in något som egentligen kanske inte riktigt hör till saken men som jag ändå vill nämna.

Ofta blir det då en hel mening inom parentesen. Och då är jag inte säker på hur man, enligt språkvårdarnas uppfattning, bör hantera det här med punkt och avslutande parentestecken.

• (Antingen kan man skriva så här, dvs med punkten inne i parentesen.)
• (Eller också kan man skriva så här, dvs med punkten utanför parentesen).

Vilket ska man välja? Det är det som jag har funderat över. Har du ett gott råd?

--------------------------

PS: Du behöver inte komma med något råd. Jag brukar säga att jag skulle inte passar som forskare. En sådan kan ju hålla på i åratal för att hitta en lösning på ett problem. Det skulle jag inte klara av. När jag väl har formulerat problemet för mig - ja, då vill jag ha svaret på en gång.

Så jag började söka på nätet, "punkt parentes". Och hittade sidan Språklådan med följande fråga och svar:

Punkt vid parentes?

Så nu kan jag börja att fundera över något annat!

Onsdagen den 14 december 2011: Julklappstips
Så är det dags igen. Att hitta lämpliga julklappar. För vår del handlar det bara om barnbarnen, att köpa julklappar till vuxna barn är för svårt för mig att klara av. De köper ju det som de vill ha själva. Så det har vi klargjort för dem att vi har slopat. Men barnbarnen köper vi till.

Men även till dem kan det vara lite svårt. Jovisst, utbudet i leksaksaffärerna (våra är i åldern 1½-6 år) är enormt. Men när vi kommer hem till dem så inser vi att de redan har väldigt mycket leksaker, kanske alltför mycket.

(Ibland ”klagar” vi gamlingar över att dagens barn har alltför mycket leksaker och jämför med vad vi själva hade när vi var små. Men det är nog generationen ”före” oss som var värre i det avseendet, dvs på att ”klaga” över ”nutidens” barn och deras leksaker. De brukade komma med långa berättelser om hur fattigt och enkelt de hade det och att de lekte med pinnar och kottar, fyra pinnar i en kotte blev till en ko – med hjälp av fantasin.

Men här är en tröst – även dagens barn har fantasi. Ett av våra barnbarn ritade på ett papper av pappas iPad och på ett annat papper mammas iPhone – sedan höll han och lillebror på i flera timmar och lekte med sin iPad och iPhone och bytte apparat med varandra efter ett tag. Det finns hopp även för dagens barn – de har fantasi.)

När man väl har hittat en lämplig klapp finns det några saker att komma ihåg:

• Ger man bort ett spel till ett barn uppfattar barnet att han/hon inte har bara fått ett spel i present – utan även ett löfte från givaren att spela spelet med barnet. Många vuxna brukar inte vara så intresserade av att spela spel, så kom ihåg hur barnet uppfattar gåvan när du bestämmer vad du tänker ge bort.

• Barnet vill leka med och testa leksaken med detsamma – inte i morgon! Det innebär att om du köper något som tar en timme för en vuxen att montera ihop så ska det vara gjort innan presenten slås in. Det innebär ofta att man måste ”bryta förpackningen” vilket i sin tur innebär att köpet inte går att byta, kanske bäst att samråda med föräldrarna därför.

• Väldigt många leksaker drivs numera med batterier, ofta sitter det i leksaken ett billigt batteri (som senare bör ersättas av ett ”riktigt” batteri) just för att man ska kunna använda den med detsamma – och framför allt för att man ska kunna höra på ljudet i butiken och lockas till köp. Men ibland ingår laddningsbara batterier som först behöver laddas – se till att öppna paketet, ladda batterierna (och läs bruksanvisningen!) innan ni slår in klappen.

• Se till att barnet kan öppna sitt paket själv! Många (de flesta?) av dagens leksaker är i leksaksaffären inplastade i en formgjuten hårdplats som även för vuxna är omöjlig att få upp utan en kraftig sax. Klipp upp förpackningen så att den går att öppna med barnets egna händer innan den slås in som klapp!

Walkie-talkie - vi tror att barnbarnen kommer att uppskatta dem, men laddningstiden är 15 timmar

Måndagen den 12 december 2011: Bluffakturor
Vid dagens sammanträde med SPF Falubygdens styrelse visade föreningens kassör mig en faktura som inkommit. Han undrade vad det var och om den skulle betalas. Det handlade om "Sökmotorpositionering" av vår webbplats: Som jag förstår det menas med detta att man gör vissa åtgärder så att vår webbplats kommer "högt upp" i listan över träffar när internetanvändare söker på olika sökmotorer som Google etc. Att en liten förening som vår skulle betala nästan 5000 kr för detta ändamål verkar lite långsökt, jag kunde inte tänka mig att någon annan än jag skulle kunna ha beställt en sådan tjänst - och jag hade definitivt inte gjort det.

Vi kom överens om att jag skulle ta hand om fakturan, ringa och prata med dem för att klura ut vad som gällde.

Men det behövde jag inte göra. För när jag kom hem och tog fram papperet, som var utformat precis som en faktura men märkt med "Avi" i ovankanten i stället för "Faktura" så kunde jag läsa nedanstående, med liten stil och längst ner på sidan - naturligtvis avsiktligt för att man inte skulle observera det:

"Observera att detta är ett erbjudande och betalningsplikt föreligger ej. Önskar ni ej utnyttja detta erbjudande behöver ni ej betala denna avi".

Då förstod jag att det handlade om en sk bluffaktura, något som man kan läsa om i dagspressen ganska ofta, särskilt i semestertider då det är vikarier på många poster inom företagen. Bluffakturan har som funktion att få mottagaren att tro att det handlar om en faktura på en vara/tjänst som företaget har beställt och eftersom de flesta småföretagare är angelägna om att inte behöva betala straffränta eller få betalningsanmärkning hoppas företaget bakom bluffakturan att de skall betala utan att fundera särskilt mycket på saken. Och alldeles avsiktligt är förfallodatum satt inom en mycket kort tid - allt för att stressa mottagaren så att han inte funderar så mycket.

När jag googlade på avsändaren "Webbregistrering Sverige" fick jag 141 träffar - där alla träffarna bestod av varningar för detta företag som skickar ut bluffakturor som den vi hade fått. För ett "riktigt" företag borde ju en av träffarna vara deras egen webbplats där de beskriver hur duktiga de är och att det är bra att nyttja deras tjänster. Rimligen borde deras egen sida komma överst i listan över träffar eftersom de påstår att de säljer tjänster just med detta ändamål!

Svensk Handel har en sk Varningslista - se här hur många kommentarer som skrivits om just detta företag på kort tid.

På Svensk Företagsförenings webbsida kan man läsa att företaget har verkat under olika namn:

MB Marketing har bytt namn igen. Nu Webbregistrering Sverige. Fakturorna är erbjudandefakturor och behövs inte bestridas. Tidigare namn på Webbregistrering Sverige är:

MB Marketing
MB-Marketing
Svensk Webb Optimering
Nordisk Web Positionering
Skandinavisk Webb Optimering
Nordiska Webb Byrån
Skandinaviska Webb Kontoret.

Uppenbarligen är det en mer eller mindre oförbätterlig lurendrejare som driver verksamheten.

Min egen reflektion blir följande: Visst, pengar är trevligt att ha. Men det är inte allt här i livet. Min egen yrkesverksamhet inom Vägverket kanske inte har varit särskilt glamorös - även om jag har trivts bra i jobbet. Men när jag numera har gått i pension kan jag se tillbaka på ett yrkesverksamt liv och tycka att jag faktiskt har gjort viss nytta, det känns som att det har varit meningsfullt även på annat sätt än att ge mig en inkomst. Lite bättre vägar har vi ändå fått i Dalarna.

Men när Fredrik Blomqvist (eller vad mannen bakom lurendrejeriet kan heta i verkligheten) på ålderns höst tittar tillbaka på vad han har åstadkommit under sitt liv genom att skicka ut bluffakturor - hur kommer han då att känna sig? Det kan man fundera över. Jag tror i varje fall inte att han kommer att känna sig stolt.

Lördagen den 10 december 2011: Att hitta rätt väg
Nuförtiden har tydligen de flesta GPS i sin bil. Det är säkert ett jättebra hjälpmedel som tydligt talar om hur man ska köra för att komma dit man ska - även om man ibland kan läsa i tidningar om danska bussar och lastbilar som har hamnat på en enskild väg i de stora skogarna väster om Malung eller på ett skidspår norr om Särna.

Någon GPS har jag inte. Jag brukar säga att har man jobbat inom Vägverket under hela sitt yrkesverksamma liv borde man hitta ändå, utan GPS. Och så brukar det bli också.

Även på nätet finns det ju motsvarande hjälpmedel som redovisar bästa färdväg, varvid man brukar kunna välja mellan "kortaste väg" och "närmaste väg". En gång under slutet av 90-talet testade jag en sådan för att se vilken väg den skulle föreslå mellan Falun och Härnösand, dit jag ofta brukade köra (jag har nog prövat alla rimliga vägar mellan dessa två orter). Men när programmet föreslog att jag skulle starta resan med vägen till Skuggarvet - ja då brydde jag mig inte om att läsa längre. Och fortsatte att köra efter mitt eget förstånd.

Skuggarvet - i solsken

När vi för ett tag sedan skulle flyga till Thailand skulle planet landa i Bangkok varifrån vi tänkte ta buss till Koh Chang i östra delen av landet, nära gränsen till Kambodja. Men vi insåg att vi inte skulle hinna med sista färjan ut till ön utan bestämde oss för att övernatta i den närliggande staden Trat. Så jag bokade ett rum på S.A. Hotel där och tog via Google Map fram en karta för att se var i staden som hotellet ligger.

På Google Map finns det en funktion där man kan få en vägbeskrivning till den sökta orten. Jag testade den och skrev in att jag ville ha vägbeskrivning från Garvaregatan 5 i Falun till S.A. Hotell i Trat. Bara för att se om det skulle fungera. Det gjorde det. Jag fick fram såväl en karta som en detaljerade beskrivning med 460 köranvisningar. Klicka här för att se hela listan hur man ska köra.

12880 km uppgavs väglängden vara och det skulle ta 7 dagar och 7 timmar att köra sträckan. Då menar man effektiv körtid, dvs inga uppehåll för mat eller toabesök eller för att sova ingår i detta. Man kan ju undra hur "bäst" detta vägval verkligen är, jag har ingen aning.

Men så såg jag att man kunde välja att inte köra på motorvägar och betalvägar och undersökte jag hur vägvalet skulle bli i det fallet. Och det blev en helt annan väg på andra sidan om Kaspiska Havet, nog verkar det lite konstigt?

Det fanns även möjlighet att få en beskrivning av hur man skulle åka kollektivt. Kan det verkligen vara möjligt att redovisa det, undrade jag. Och det var det inte, blev svaret, resvägen låg utanför de kollektivtrafikbolag som de samarbetar med. Det kändes nästan skönt.

Ytterligare en möjlighet fanns det, nämligen en vägbeskrivning om man ville gå till fots. Det måste jag ju testa. Så här blev det då, kanske naturligt ser den här vägen "rakare" ut, även om det finns några konstiga krokar i nordvästra Kazakhstan:

11832 km, det skulle man kunna vandra på 95 dagar och 15 minuter (plus raster och sovtid). Det bör nog i verkligheten motsvara ungefär ett år, kan jag gissa. Jag tänker inte testa.

Nu var jag så inne i det här med att undersöka resvägar så jag kollade hur man lämpligen ska fotvandra från Falun till Kapstaden i Sydafrika. Så här såg kartan ut:

Alltså färja till Lettland, sedan färja till Tyskland, vandring in i Danmark, färja till England, vandring genom England, färja till Spanien, vandring genom Spanien, färja till Sardinien, färja till Marseille i Frankrike, färja till Algeriet - kan det vara vettigt? Och sedan ett par hundra mil rakt österut genom Nigeria, Tchad och Sudan?

Jag insåg att kvaliten på dessa råd är nog i klass med det som jag fick för över tio år sedan och som innebar att jag skulle köra till Härnösand via Skuggarvet.

Lördagen den 10 december 2011: Strumpor över Dusjanbe
Det var naturligtvis i allra bästa välmening och omtanke som Margaretha hade köpt strumporna åt mig (hon har ett par likadana själv). Det var någon sorts "stödstrumpor" och enligt Margaretha borde jag ha dem på mig vid långa flygningar (Thailand) där man sitter stilla i sin stol och inte rör på benen. Genom att de klämde åt kring vaderna skulle det stimulera blodcirkulationen i benen och motverka risken för blodpropp. Påstod hon.

Själv tänkte jag att om strumporna klämmer åt kring benen borde väl effekten vara den motsatta, dvs förhindra blodcirkulationen. Men jag litar ju på Margaretha så jag tog på mig dem.

Strumporna gick ända upp till strax under knäet, sådana har man (jag) ju knappast numera men när jag var i tioårsålderna var de vanliga, ofta i kombination med att man hade äppelknyckarbyxor som slutade där strumporna började. Även de strumporna klämde åt runt benen, kommer jag ihåg. De var ofta "ribbstickade" (tror jag att det hette), när man tog av dem på kvällen var benen helt randiga och det kliade på dem.

På det här skolfotot ser man hur vanligt det var med äppelknyckarbyxor:

På nedresan gick det bra, jag hade på mig strumporna hela tiden. Men antagligen hade fötterna och benen svällt under vistelsen på Koh Chang och Koh Maak, så det var riktigt besvärligt att dra på strumporna när vi satt på Suvarnabhuma Airport. Jag lyckades få på dem men tyckte att de klämde åt alldeles förfärligt.

Halva resan stod jag ut. Men mitt i natten, någonstans över Dusjanbe i Tadzjikistan stod jag inte ut längre, drog med möda av mig strumporna och satte på mig vanliga sockor. Det var en lättnad. Fortfarande efter ett dygn känns det som att vaderna är hopklämda och irriterade. Oavsett vad som påstås om nyttan av sådana strumpor kommer jag aldrig mer att sätta dem på mig!

Men kan någon medicinsk expert förklara - kan det verkligen vara bra för blodcirkulationen med strumpor som klämmer åt på det viset?

Dusjanbe

Fredagen den 9 december 2011: Varför?
Varför har den här bloggaren inte kommit med något som helst inlägg på flera veckor? Svaret finns på Koh Maak:

Till november månads blogg