Bloggen: [Nyfiken]
"En dåre kan fråga mer än vad tio visa män kan svara på"
| Bloggmaster är Bo Bävertoft. Läs tidigare månaders blogg här. |
Söndagen den 31 juli: Vad gör man på sommaren?
Tycker du att antalet inlägg på bloggen under sommaren har varit lågt och undrar vad jag har för mig så har du svaret här:
Måndagen den 18 juli: Dagens "roligaste" kommentar
I nyhetsrapporteringen idag har det berättats om att kvällstidningarna betalar tipspengar till poliser som lämnar ut sekretessbelagda uppgifter. En professor uttalade sig och ansåg att det handlar om mutbrott.
Men Jan Helin på Aftonbladet har enligt SVT:s Rapport sagt att "tipspengar är OK om de används restriktivt och med omdöme". Det var orden "med omdöme" som jag reagerade på. För är det något som inte kännetecknar kvällspressen så är det väl omdöme.
Fast egentligen var det nog inte en "rolig" kommentar, snarare en "tragisk". Och tyvärr säger det väl en del om hur dåligt omdöme som kvällspressen har när det gäller att se på sin egen verksamhet.
Måndagen den 18 juli 2011: Släktforskning
Jag fick ett brev från en gammal barndoms- och skolkamrat. Bland annat berättade han att han planerade att till hösten börja ägna sig åt släktforskning.
Det är många som på äldre dagar gör det – men det är inget för mig. Jag har två argument för att inte engagera mig.
Det ena är rent logiskt/matematiskt. Det blir för många människor. Om vi antar att ens förfäder i genomsnitt har varit 33 år när de fått sina barn innebär det att en person som är född 2000 har åtta anfäder som är födda för tre generationer sedan, dvs runt 1900, 64 st som är födda runt 1800, 500 st som är födda runt 1700, 250.000 som är födda runt 1400 och 125 miljoner som är födda runt 1100. Det blir för många att hålla reda på.
(Om en genomsnittsålder på 33 år vid barnafödande är ett rimligt antagande vet jag inte – men det blir lätt att räkna då. Om de var 25 år blir det ännu fler anfäder).
Nu opponerar sig kanske någon och påtalar att det runt 1400 bara lär ha funnits 350.000 personer i Sverige varför min matematik inte kan hålla. Och det är ju rätt. Det är antagligen så att en enskild individ återfinns på ett otal platser i min tänkta förteckning över anfäder. Så kan till exempel min mormorsmor och min farfarsmor vara en och samma person genom att två av hennes barnbarn, min mormor och min farfar gifte sig (och alltså var kusiner). Med tanke på att man under tidigare århundraden sannolikt har gjort som vi gör idag, dvs gift sig med någon som fanns i närheten och som man kände (oavsett om det var kärlek som styrde eller att åkrarna låg bredvid varandra) har man säkerligen varit släkt på väldigt många sätt med varandra.
Antalet enskilda individer som är anfäder till mig reduceras på detta sätt sannolikt väldigt dramatiskt. Men det blir ändå en väldig massa människor. Om man inte konsekvent könsdiskriminerar och bara bryr sig om antingen anfäder på den manliga eller på den kvinnliga sidan. I och för sig kanske antalet människor att hålla reda på reduceras ytterligare genom att kyrkor har brunnit och därmed handlingar har gått förlorade. Men ändå blir det många.
Det andra motivet är att jag efter min far övertog en tjock A4-pärm (som han hade fått av sin bror) om den sk Sjöstedtska släktföreningen, där någon på 60-talet hade forskat fram en förfärlig massa individer i olika grenar. Där jag kunde påvisa släktskap med Gorm den Gamle, dansk vikingakung på 900-talet, och Ferdinand och Isabella av Spanien på 1400-talet.
Runsten över Gorm den gamle, rest av hans son Harald Blåtand
(Nu var det i och för sig inte helt sant att jag var släkt i rätt nedstigande led med dessa kungar, snarare ”släkt-i-släkten”, dvs när det gäller Gorm var det en av mina anfäder vars bror gifte sig med en avkomling till Gorm. För Ferdinand och Isabella var det två sådana ”snedsteg” i antavlan. Jag kan väl trösta mig med att det säkert finns någon annan anlinje där jag är avkomling i rätt nedstigande led till dem – även om det ännu inte är utrett).
Har man hittat så långt och kommit in i ”den miljön”, dvs kungar och liknande, är det inte svårt att namnge sina anfäder ändå till Adam och Eva – visserligen påhittade av någon bibliotekarie i tjänst hos någon kung på den tiden, men ändå. Se till exempel här.
Hela materialet fyller alltså en tjock A4-pärm och innehåller en mängd "antavlor" och släkttavlor". Det är fascinerande och imponerande att någon har lagt ner ett så stort arbete på att ta reda på och bokföra allt detta. Numera finns det säkert mycket mer rationella sätt att hantera alla dessa data i digitala medier. Fast de verkar inte ha kommit så långt inom släktföreningen.
Fredagen den 1 juli 2011: Nigeria = Nordkorea
PLEASE READ AND WRITE ME BACK
Hello Friend,
My name is Amy Lou Nikto from North Korea the wife of Mr Lou Nikto who was
falsely accused of giving out information from North Korea to other country
because he was a successful business man who was not in support of the North
Korean government, He later disappeared and was found dead. Which I believed
was the hand work of the North Korean Government because of my late husband
assets that was confiscated by the government.
Please I am writing you because of what I am going through here in North
Korea by my late husband’s only brother who asked me to marry him which I
refused because he wanted to inherit my husband wealth knowing that I am
suffering from cancer. I refused because he was the one that planned and gave
away my loving husband to the North Korean Government. This made me to run
away into hiding here in North Korea leaving everything I suffered to build
with my husband. Before my late husband died he deposited some money running
into millions of dollars in offshore safe keeping company and also precious
stones worth millions of dollars.
Please I will like you to help me in securing the money and also help me in
leaving North Korea since my late husband’s relations and the government now
monitor all my movement and also which right now I am leaving in absolute
hardship because they stripped me off all my late husband’s assets and left
me with nothing. I hope to trust you as you will not sit on this money when
you claim it. I am ready to give you 50% of the total money and the diamonds
for your assistance. If you are
willing to help me, PLEASE NOTE THAT THERE IS NO RISK OR DANGER IN HELPING ME
ASSURE. God Bless you as you help,
Mrs Kim Lou Nikto
PLEASE WRITE ME @ mrsamlou10@yahoo.co.kr
Fredagen den 1 juli 2011: Jordgubbsdags
Nu är det verkligen jordgubbsdags, det hör ju ihop med midsommar (liksom sill och potatis) och juli månad. I år är de ju dessutom fina och hyfsat billiga.
Men som i så många andra sammanhang inser jag att jag är lite naiv. Vi köpte Finnerödja jordgubbar häroimdagen, de var goda och fina. Jag har alltid tyckt att det är intressant att en viss sorts odling har kunnat bli så dominerande i ett litet område som Finnerödja. Men när jag rensade gubbarna läste jag på kartongen att de var odlade på en gård i Blekinge. Tydligen är Finnerödja Bär AB numera i huvudsak en försäljnings- och transportorganisation för att på ett effektivt sätt få ut bären på marknaden runt om i landet.
Även jag inser ju att det är väsentligt att det finns sådana organisationer, det är inte självklart att det runt om i landet finns lokala odlare som producerar exakt den mängd som efterfrågas just där. Och inte behöver jordgubbarna vara sämre för att de har odlats i Blekinge i stället för i Finnerödja. Det var bara det att jag blev så förvånad, jag hade inte reflekterat över jordgubbsodlingens organisationsformer.
Hade jag gjort det hade jag antagligen insett hur det förhöll sig. Allting blir ju mer och mer organiserat i storföretag, internationella företag köper upp lokala eller nationella varumärken för att vi är vana att köpa dem. I bästa fall blir tillverkningen kvar i samma fabrik, men inte alltid. Slottssenap, som jag alltid har sett som en symbol för Uppsala, tillverkas tydligen numera i Polen.
Det där med att stora företag köper upp små i andra länder brukar vi ofta vara lite skeptiska mot. Så länge som det inte handlar om att ett svenskt företag köper upp något utländskt - då tycker vi att det är bra och känner oss lite stolta.
Ett exempel på sådana olika känslor kommer jag ihåg från min tid på Vägverket. När rv 71 genom Vansbro byggdes om användes kantsten som kom från Kina. Det reagerade jag och andra mot och tyckte att det var konstigt, dumt och fånigt. Så mycket sten som vi har i Sverige. "Frakta runt halva jordklotet!" sa vi lätt indignerade.
Men när jag lyssnnar på Evert Taube när han sjunger Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla och han kommer till den sista raden i första versen, då känner jag mig som svensk lite stolt - och det var väl det som även Evert gjorde eftersom han la in den i visan:
Vi kom från blå Atlanten, från havets majestät
och mötte gula strömmen, som går ut från River Plate,
där, bakom skrov och master på flodens södra strand,
låg staden Buenos Aires, där vi gick nu i land.
Jag kan ej glömma staden, som ligger där i dyn,
den luktar majs och hudar och fruntimmers parfym,
som pampasvinden blandar med doft av feberträn,
men kajerna är lagda med sten från Bohuslän.
Vi är nog inte så konsekventa vi människor - i varje fall inte jag.
Kajer i Buenos Aires 1915, dvs "På Everts tid"
Svensk granit från Tossene i Sotenäs kommun, bryts än idag av Bohusläns Kooperativa Stenindustri i Ävja.
Sedan är det visst inte så där hundraprocentigt säkert att stenen till kajerna i Buenos Aires verkligen kom från Bohuslän. Det finns andra uppgifter som säger att den kom från ett fängelse på en ö utanför Argentinas fastland där fångarna sysselsattes med att knacka sten. "Konstnärens frihet" säger kanske Evert uppe i sin himmel.
