Bloggen: [Nyfiken]
"En dåre kan fråga mer än vad tio visa män kan svara på"
| Bloggmaster är Bo Bävertoft. Läs tidigare månaders blogg här. |
Onsdagen den 28 september 2011: Hur var det med Domedagen?
Kommer du ihåg det budskap som den amerikanska radiostationen Family Radio förde ut i början av året – att jorden skulle gå under den 21 maj 2011 (se bloggen för den 1 februari i år). Som tur var blev det ju inte så. I bloggen den 22 maj pustade jag ut – under rubriken ”Vi klarade oss! Eller?”
Det är ordet ”eller” som detta blogginlägg handlar om. För naturligtvis känner sig de som spred budskapet skyldiga att förklara varför inget hände. Så här kan man läsa på deras webbplats:
What really happened this past May 21st? What really happened is that God accomplished exactly what He wanted to happen. That was to warn the whole world that on May 21 God’s salvation program would be finished on that day. For the next five months, except for the elect (the true believers), the whole world is under God’s final judgment. To accomplish this goal God withheld from the true believers the way in which two phrases were to be understood. Had He not done so, the world would never have been shaken in fear as it was.
Med min egen amatörmässiga översättning blir detta på svenska:
Vad hände egentligen den 21 maj 2011? Det som verkligen hände var att Gud åstadkom precis det som han ville skulle hända. Det var att varna hela världen att den 21 maj skulle Guds frälsningsprogram avslutas. Under de kommande fem månaderna kommer hela världen, med undantag för de utvalda (de sanna troende), att ligga under Guds slutliga dom. För att uppnå detta mål undanhöll Gud för de sanna troende på vilket sätt två uttryck ska förstås. Hade han inte gjort det skulle jorden aldrig ha skakat av skräck på det sätt som den gjorde.
De båda uttryck som betonas är ”God´s salvation program” respektive "God´s final judgment”. Det förra kan sammanfattas i ordet earthquake/jordbävning, det andra i ordet rapture/bortryckande.
Vi uppfattar normalt att ordet jordbävning innebär att jorden/marken skakar. Men enligt Bibeln kan "jorden" innebära såväl ”mark” som ”människor” för i Första Mosebok 2:7 står det:
Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden…
Alltså kan ordet ”jordbävning” även innebära att det är människorna som skakar. Och det var ju det som skedde den 21 maj 2011, hela mänskligheten skakade av skräck.
Allt enligt Family Radio.
Varför det sedan ska gå fem månader innan det slutliga ”bortryckandet” ska ske, det förstod jag inte riktigt, du kan själv läsa här på deras webbplats, kanske förstår du bättre.
Problemet i sammanhanget, som jag ser det, är väl att jag inte har träffat en enda människa som "skakade" speciellt den dagen. De flesta funderade nog inte ens över saken. Det var nog bara de ”sanna troende” som "skakade". Och de hade ju ingen anledning att skaka (om jag förstått allt rätt) för de skulle ju bli räddade av Herren.
Harold Camping är säker på sin sak - andra kallar honom för en "falsk profet".
Söndagen den 25 september 2011: Hur roligt är det att skrota bilar?
Då och då kan man längst våra större vägar se en övergiven bil på en parkeringsficka eller på slänten ner mot diket. Första gången man ser den tror man att ägaren/föraren har fått bensinstopp och är på väg att hämta bensin. Men kör man samma väg en vecka senare står bilen kvar där - och helt förstörd. Rutorna sönderslagna, taket och motorhuven alldeles tillbucklade, det verkar som om någon har stått och hoppat på dem. Eller till och med uppeldad.
Varje gång blir jag lika förvånad.
Jag kan förstå om någon individ bryter sig in i en övergiven bil för att stjäla delar eller tillbehör, tex bilradion. Men att ställa sig och ute vid landsvägen slå sönder bilen, vem gör det? För en ”busgrabb” i 10-14-årsåldern kanske det kan vara roligt att slå sönder – men för att komma till den övergivna bilen måste man ha en egen bil att färdas i så det måste vara mer vuxna personer som har hållit på.
När vi i torsdags kväll åkte rv 50 mellan Falun och Borlänge stod det en bil i uppförsbacken efter Karlsvikssvackan. Den stod utanför körbanan på den flacka slänten. När vi på fredagsmorgonen körde samma väg fanns bilen kvar – men då låg den på taket cirka tio meter längre in (eller ut), alldeles invid viltstängslet. Någon/några hade alltså ”roat sig” med att välta bilen, vilket rimligen är ett avsevärt jobb. Och slänten just där är så bred att det rimligen inte har räckt med att de har vält bilen en gång, de har antagligen fått göra det flera gånger för att den skulle komma ända bort till viltstängslet.
Varför?
Och varför lämnar manägaren/föraren bilen på detta sätt? Det är ju inte bara jag som har noterat att risken är stor för att bilen ska bli sönderslagen när man lämnar den så där. Rimligen borde ägaren snabbt se till att få den bortbogserad. Är det ett sätt att få ut försäkringspengar för en bil som behöver repareras för ett avsevärt belopp? Dvs ägaren anmäler bilen stulen och sedan återfinns den totalförstörd varvid stöldförsäkringen ersätter bilens värde.
-------------
PS: Den här bloggen heter ju numera Bloggen: [Nyfiken] just för att jag har insett att den ofta handlar om sådant som jag inte vet men som jag gärna skulle vilja veta. Och ofta får jag svar av någon mer kunnig läsare. I just detta fall tror jag inte att någon av SPF Falubygdens medlemmar kommer att kontakta mig för att berätta varför han slår sönder övergivna bilar!
PS2: Bekanta undrar ibland varför inte ”någon” som Trafikverket eller kommunen ser till att låta bogsera bort sådana övergivna bilar. Svaret är att det är en omfattande byråkrati för att få bogsera bort en bil om den inte står direkt trafikfarligt. Och står den i slänten eller på en parkeringsficka anses det inte vara en trafikfara.
Lördagen den 24 september 2011: Vem är rebell?
I nyhetsrapporteringen i radio idag redovisades att Sverige nu i praktiken har erkänt det provisoriska övergångsrådet i Libyen som landets lagliga regering liksom sextio andra länder redan gjort. Omedelbart därefter rapporterades att "rebellerna idag intagit staden Sirt".
Men om det provisoriska övergångsrådet av Sverige anses som landets lagliga regering bör väl inte deras trupper längre benämnas "rebeller". Då bör de väl benämnas "de libyska trupperna" eller möjligen för tydlighetens skull "den nya regeringens trupper" för att skilja dem från "de khadaffitrogna trupperna"?
Fredagen den 23 september 2011: Grekland, skatter, offentlig upphandling och jeans
Det pratas mycket om Grekland i dessa dagar, om deras dåliga ekonomi. Själva skyller tydligen grekerna på sina politiker (som de själva har valt – varför har de valt dem?), vi andra anser att de har betett sig som oansvariga barn som har beviljat sig själva förmåner som de inte har haft råd med.
Grekland - ärorik historia, inte lika ärorik nutid
En del av förklaringen till den dåliga ekonomin är tydligen att de inte betalar de skatter som de enligt sina egna regler ska betala. I Sverige tycker vi att det är självklart att betala skatt, möjligen beroende på att vi inte ser några vägar att klara oss ifrån det. Oavsett vad orsaken är så tycker jag att det är sällan som man numera hör folk klaga på skatterna – även om inte så många uttalar att ”det är häftigt att betala skatt” som Mona Sahlin sa. På 70- och 80-talen var det annorlunda, då var det ett väldigt gnäll på höga skatter och en del tog till vilka knep som helst för att minska sin skatt.
Om förändringen beror på att vi numera har avsevärt lägre skatt vet jag inte. Den borgerliga regeringen har ju genomfört ett antal jobbskatteavdrag, som har minskat skatten för de som arbetar (inte för oss pensionärer!) men jag tror inte att det bara är detta som är förklaring. Slutet på gnällandet skedde nog långt före regeringsskiftet 2006.
Rent allmänt tycker jag alltså att det är skönt att leva i ett land där saker och ting fungerar som de ska (dvs folk betalar den skatt som de ska) och där mutor uppfattas som något exceptionellt.
Stat och kommuner (såväl primärkommuner som landstingskommuner) ansvarar för en omfattande verksamhet vilket innebär att de upphandlar varor och tjänster för mycket stora belopp. Det är viktigt att dessa upphandlingar sköts på rätt sätt, dvs att uppdraget går till rätt anbudsgivare. Men ibland kan det gå lite för långt med att göra allt på rätt sätt.
Genom att det är så stora och samordnade upphandlingar blir det av stor ekonomisk betydelse för anbudsgivarna om de får uppdraget eftersom de antingen får allt eller inget. Därför kan det vara väldigt frestande att överklaga upphandlingen. Varvid denna försenas avsevärt, vilket orsakar problem för samhället och medborgarna.
Om ni till exempel tycker att de vita strecken på de allmänna vägarna i Dalarna och Jämtland i år ser bedrövligt slitna ut så beror det just på att upphandlingen överklagades – varvid ingen målning kunde genomföras.
Det kan vi kanske stå ut med. Värre tycker jag att det är med den upphandling av vaccin mot livmodershalscanser som nu för andra gången har överklagats – vilket innebär att den allmänna vaccineringen av tonårsflickor blir ytterligare uppskjuten, redan har fyra år gått. Det är bedrövligt tycker jag. Om det beror på att upphandlingen har skötts fel eller inte, det begriper inte jag. Men det är bedrövligt att vaccineringen inte kan starta.
Dvs, vaccinera sig kan flickorna, men då får de betala själva vilket innebär att det kan kosta upp till 1800 kr, vilket är gränsen i högkostnadsskyddet för läkemedel. Så om de inte under ett år använder något annat läkemedel blir kostnaden 1800 kr, annars lägre. Och det har många inte råd med, säger förståsigpåarna i TV.
Javisst, 1800 kr är 1800 kr. Det är mycket pengar. Det räcker inte med att man sparar in på ett par nya märkesjeans, tex av märket Acne, de kostar bara 1300-1600 kr.
Att avstå från sin mobiltelefon med alla finesser för surfning etc är väl inte tänkbart, annars skulle väl det kunna finansiera vaccinationen med råge.
Men om man struntar i att gå på Peace & Love i Borlänge under 2012 sparar man 1795 kr, dvs nästan exakt vad vaccineringen kostar.
Och hade man inte ”glömt” sitt tält när man åkte från festivalen 2011 så hade man inte behövt köpa ett nytt nästa år. Då hade man till och med fått pengar över till kondomer. Det klagas ju på att kommunernas ungdomsmottagningar ofta har dåligt med öppettider under sommaren så att det är svårt att hämta gratis kondomer där.
Det gäller att prioritera - tycker en gammal gnällmåns!
Måndagen den 19 september 2011: Vad var roligast?
I en intervju blev deckarförfattaren Camilla Läckberg tillfrågad om vad som var hennes bästa egenskap som förälder. Vad hon svarade kommer jag inte ihåg - men jag började fundera över vad jag själv skulle ha svarat på en sådan fråga. Det är ju inte så lätt att på rak arm analysera sig själv och sina inre egenskaper.
Nu är det väl i och för sig inte rättvist att jämföra förhållandena för mig och Camilla Läckberg. Hon är ju en sk "kändis" och van vid intervjuer och medveten om att hon snabbt måste komma på något att säga. Dessutom har hon med all sannolikhet fått frågorna i förväg och därigenom kunnat tänka igenom vad hon vill svara.
Och det "viktigaste" är ju inte vad hon svarar (jag har ju redan glömt bort vad hon svarade) utan att hon svarar något och på ett vettigt sätt. Men visst kan det vara svårt att prioritera och lyfta fram en egenskap hos sig själv.
Att prioritera och lyfta fram något ur en helhet är tydligen något som barn har väldigt svårt för. Hur ofta har inte barn, i privatlivet eller i massmedia, fått frågan om vad som var roligast på kalaset (eller vad det nu handlade om) och efter en stund funderande svarat "Alltihopa". För att kunna välja ut något som är roligast måste de ju först ananlysera helheten och dela upp den i delar och därefter välja vilken del som de prioriterar. Det måste man nog ha uppnått en viss ålder för.
Eller det kanske är så att man måste ha uppnått en viss ålder för att inse att det viktigaste är inte vad man svara, bara man svarar något så blir den vuxne nöjd. Men ibland blir inte den vuxne nöjd ändå...
Klicka bara en gång på pilen, dvs ej dubbelklick
Tisdagen den 6 september 2011: Billetten?
Under en skön, varm och lat vecka på Rhodos hinner man såväl läsa några deckare, filosofera över livet och iaktta sina medmänniskor.
Vi har visserligen varit i Grekland flera gånger tidigare men det var nog ungefär tio år sedan senaste. Vi hade hört mycket talas om att allt hade blivit dyrare där, framför allt sades det att man hade passat på att höja alla priser i samband med övergången till Euro.
Så kanske det var, jag kommer inte ihåg hur mycket som saker och ting kostade när vi var där förr. Men inte så att vi reagerade. Och eftersom jag inte har hört någon säga att ”det har blivit så dyrt i Grekland så vi åker inte dit”, dvs turismen fortsätter som tidigare, så har de väl ingen anledning att inte ta ut så mycket betalt som de kan. Vi har ju förstått att de behöver pengar i Grekland.
Den kostnad som jag reagerade för var hyra av solstolar på Elli Beach. Fyra Euro för en stol och dag kostade det, det tyckte jag var dyrt. Men så insåg jag att om man disponerar en begränsat stor, jättfin och populär strand mitt inne i stan och varenda solstol blir uthyrd – varför ska man då inte ta ordentligt betalt? Det skulle jag ha gjort om jag hade haft stranden.
Så vi betalade naturligtvis.
På torsdagen kom det en äldre man och satte sig på solstolen närmast oss. Han var säkert 80 år eftersom han såg avsevärt äldre ut än jag (tyckte jag själv) och jag just hade fyllt 70 (därför resan till Rhodos, födelsedagspresent från Margaretha). Han satte sig, tog fram en plastbehållare i vilken han hade sönderskurna melonbitar och stoppade dem sakta i sig. När biljettförsäljare kom satt han orörlig kvar, stoppade i sig sina melonbitar men sa inget. Och tog inte fram några pengar.
Det var tydligen inte första dagen, för biljettförsäljaren blev irriterad – även om han var artig och sansad (inte alls som de båda restaurangägare jag berättade om i går). ”You have come here Monday, you have come here Tuesday, you have come here Wednesday and you come here today and just sit here. This is my work, I am here to collect money for the sun chairs, you can not just sit here. You must pay!”.
Men mannen sa inget, satt bara där, stoppade I sig sina melonbitar. Antagligen var han engelsman för han hade The Times med sig.
Jag kunde inte låta bli att tänka på Hasse Alfredsson och hans sketch "Billetten".
Efter en halvtimme kom biljettmannen tillbaka – och då betalade engelsmannen faktiskt sina fyra Euro. Dessutom köpte han lite senare trettio minuters fotmassage för 25 Euro av en av de thailändska flickorna som gick omkring på stranden, så uppenbarligen hade han pengar. Jag misstänker att det hela var ett spel från hans sida, något att roa sig med på semestern.
Måndagen den 5 september 2011: Det sydländska temperamentet
Vi tog en sista-minuten-resa till Rhodos, Margaretha och jag. Vi har varit där förr så vi brydde oss inte om att göra några riktiga utflykter, varken med hyrbil eller med organiserade buss- eller båt-turer. Trots att det är vackert i Lindos. I stället njöt vi av värmen och det salta havet och de västliga varma vindarna. Och god mat.
Men eftersom vi bodde i Rhodos stad gjorde vi ett strövtåg för oss själva i gamla stan där, den där Johanniterriddarna höll till. Klokt nog valde vi att promenera runt där på morgonen innan det hade blivit alltför hett och alltför många andra turister. Trots det blev det naturligtvis varmt. Och så blir man ju trött av att traska runt på gator och trånga gränder.
Så när vi kom fram till ett litet torg utanför resterna av en moské satte vi oss ner och beställde var sin Coca-Cola. Hela torget var skuggat av två stora olivträd så det var härligt att sitta där och koppla av.
I lugn och ro satt jag och kopplade av med en Coca-Cola
I Grekland och överhuvudtaget nere vid Medelhavet är det ju brukligt att restauranger och barer ”flyttar ut” och ”annekterar” trottoarer, gator och torg i anslutning till sina anläggningar. Numera är ju samma sak vanlig till och med i Falun. Här är det säkert noga reglerat genom kommunala beslut var de får och var de inte får sätta sina stolar och bord och hur dessa ska inhägnas. Ordning och reda – eller byråkrati.
Men i Grekland trodde jag att restaurangägarna gjorde lite som de ville. Nu insåg jag att jag hade fel. Vi hade bara satt oss vid närmast tillgängliga bord under olivträden. Men medan vi satt och lät Coca-Colan svalka oss insåg jag att även här var det noga reglerat. Jag upptäckte att torgets stolar och bord var uppdelade på två olika restauranger. På torgets asfalt var det med vita linjer markerat deras olika områden. Och mellan dem var uppspänt rep som var fastsatta i metallpinnar, fastgjutna i burkar med betong.
Medan vi satt där kom innehavaren av ”den andra” restaurangen, dvs den på vars stolar vi inte satt, och började med svart sprayfärg måla över en del av en vit linje. Varvid ”vår” restauranginnehavare, en äldre man, omedelbart kom fram och med hög och irriterad röst började skrika något som rimligen borde vara en grekisk motsvarighet till ”Vad i alla herrans namn håller du på med för f-n, din dj-la idi-t”. Varvid den andre riktade ett knytnävsslag mot honom. Efter diverse armviftningar och allt högre irritation tog den äldre mannen och sparkade med full kraft rakt mot den andres skrev. Varvid denne kastade sprayburken i huvudet på honom.
Nu kom respektive hustrur (antar jag att det var) fram och lugnade ner dem ett ögonblick. Men bara för ett ögonblick. Sedan flera kraftiga knytnävsslag och ytterligare en spark i skrevet – och det var minsann inga försiktiga eller symboliska slag eller sparkar, det var full kraft. När en av betongbunkarna också fick sig en spark i den allmänna villervallan och höll på att välta Margarethas stol insåg vi att det var säkrast att dra oss undan för att inte blir direkt inblandade i bråket.
Tydligen var det så att den äldre mannen (ansåg i varje fall den andre) försökte ”utvidga” sitt revir genom att ha målat till en linje. Att han gjorde det var väl för att det var de yttersta stolarna som var mest attraktiva, i varje fall var det där som vi hade satt oss. Det var denna linje som blev övermålad med svart.
Den "olagliga" vita, numera svarta linjen.
När man ser och hör hur hetlevrade de var och hur snabbt de var beredda att ge sig in i handgripligheter blir man pessimistisk över människornas möjligheter att lösa konflikter på fredlig väg. I varje fall utan kvinnornas dämpande inverkan.
Ingen av dem verkade vilja bli fotograferade, båda vände demonstrativt bort huvudet!
Fast antagligen hade de bråkat många år tidigare, grannar som de var. Det får mig att tänka på grannar på landsbygden där släkterna har varit osams i generationer – och glömt bort vad de egentligen var osams om, nu vet de bara att grannarna är knölar.
------------------------
PS: Varifrån kommer egentligen uttrycket ”hetlevrad”? När man får ett sår och det kommer fram blod så levrar sig detta efter ett tag – naturens försvar för att inte förlora för mycket blod. Men ”hetlevrad” kan väl inte ha något med det att göra?
Ser man i Svenska Akademins Ordbok på ”hetlevrad” hittar man dels just det som avses här, dvs ”av häftigt eller hetsigt lynne, som lätt brusar upp eller fattar humör” men även ”som har het, dvs inflammerad lever”. Är det härifrån som uttrycket kommer, dvs man förutsätter att den som har inflammerad lever blir så irriterad av detta att han lätt brusar upp? Språkvetare, kom till min hjälp.
