Föreningssupport.seTill Open24
 

Insändarsidan

Har du synpunkter som du vill framföra till andra? Skriv en insändare här. Lämpligen bör ämnet handla om något som är intressant för SPF Falubygdens medlemmar - men vi är ju intresserade av väldigt mycket. Direkt partipolitiska inlägg hänvisas till andra fora. Hur du gör rent praktiskt? Klicka här och skicka din text till webmaster som lägger ut den. Eller skicka med pappersposten till Bo Bävertoft, Garvaregatan 5E, 79170 Falun.

Sveriges Radio diskriminerar äldre

Mer än 2 miljoner av Sveriges invånare är diskriminerade av Sveriges Radio som favoriserar yngre åldersgrupper. För dessa äldre finns i ytterst liten utsträckning någon musik att lyssna på, om man inte accepterar SR:s utbud av ”ungdomsmusik”. SR säger sig ju vara ett public service-företag, vilket ju innebär att SR skall tillgodose alla grupper av lyssnare med val av musikutbud. Det finns naturligtvis bland dessa 2 miljoner äldre lyssnare de, som accepterar dagens pop- och rockmusik, men det torde vara en liten minoritet, om man får döma av uttalanden vid sammandragningar av äldre, i insändare, vid egenproducerade musikevenemang och liknande.

Var finns den oändliga musikskatt av operettmusik, den melodiösa och harmonirika The Great American Songbook, den svenska vistraditionen och den gamla dansmusiken? Allt har nu i SR ersatts av ungdomsgenerationens musiksmak. T o m i jinglar och ”mellanmusik” i program, som vänder sig till en mognare publik spelas enbart det som vi anser är ”andefattig” 3-ackords popmusik, vi som är vana vid melodiösare och seriösare musik.

SR har en ungdomskanal, P3, där pop- och rock-entusiaster kan få sitt lystmäte rågat, men också i P4 och i t ex P4 Dalarna härskar ungdomarnas musik till allra största delen. P2 är en kanal för lyssnarna som vill ha klassisk musik och P1 är huvudsakligen en talkanal. Men var finns den uppskattade musiken för bortåt 2 miljoner lyssnare, den äldre generationen?

Sakernas tillstånd får nog till större delen tillskrivas SR:s personalpolitik, där äldre personal ratas till fördel för 30-åringarna. Vad kan man då vänta sig, när denna grupp oemotsagd får forma utbudet, den grupp som växt upp med enklare ”musik”, tillverkad i dataprogram och rytm-satt med trummaskiner och dessutom har vant sig vid rap och vulgära ”texter”.

Det som vi äldre kräver är en SENIOR-KANAL, som tillgodoser våra önskemål! Vi har under alla år betalt licensen, också för våra nu 30-40-åriga barn, och gör så fortfarande för oss själva, trots att vi nu är satta på svältkur. Nu har vi också gott om tid att lyssna men ingenting att lyssna på. Inte ens dagtid, när ungdomarna studerar eller jobbar.

Kom nu inte med argumentet, att en ny kanal kostar pengar. Mer pengar än SR kan hosta upp. Räkna efter hur mycket licenspengar 2 miljoner äldre har betalat in under ett helt liv, lägg därtill vad vi kommer att betala. Och se sedan till att ge oss en SENIOR-KANAL!

Jag är medveten om, att ytterligare en radiokanal är kostsam, och för att mildra det ekonomiska motargumentet kan SENIOR-KANALEN naturligtvis vaskas fram genom att rensa ut skräpet ur den nuvarande 4-kanaliga röran och ge oss våra rättmätiga 25 % renodlat i en kvalitetskanal för seniorer.

Olle Wickbom
Borganäsvägen 7
776 31 Hedemora
(110205)

Dalarnas SPF-föreningar sågar helt Förbundets förslag om samgående med SPRF

I dag på morgonen läste jag Distriktsstyrelsens svar till Förbundet och blev otroligt glad och lycklig!  Bättre kunde en vanlig dag i livet inte börja!

Efter varje nummer av VETERANEN har jag blivit både mer och mer förvånad och efterhand ännu mer förtvivlad och framför allt börjat undra vad vår förbundsstyrelse sysslar med.  De måste väl ändå ha tappat all kontakt med verkligheten och därmed också med alla de 260.000 medlemmar som betalar deras löner och andra kostnader.

Vi i Daladistriktet däremot har en styrelse och dessutom våra föreningsstyrelser som vet vad SPF står för. Det svar Förbundsstyrelsen fått från vår distriktsstyrelse är ett skickligt och dräpande svar på de helt verklighetsfrämmande och från tomma intet kommande förslag som Förbundet under alltför lång tid fått syssla med.  Vår Distriktstyrelses utomordentliga svar på den remiss som Förbundet skickat ut får HÖGSTA BETYG!

Eftersom jag själv inte har haft någon större inblick i allt som Förbundet hittat på i frågan har jag som de flesta andra fått nöja mig med vad som framkommit i tidningen VETERANEN. Från början var mitt intresse inte så stort för samgåendet men med varje nummer kom nya alarmerande signaler tyckte jag.

Det första utropstecknet kom när man läste att SPRF inte har mer än 35.000 medlemmar (enl.hemsidan) och de flesta är uppåt 80 år gamla. Nästa utropstecken blev först till ett frågetecken och sedan till – jag vet inte riktigt.  Det gällde namnet på den nya organisationen ”Lev.nu”. Skulle man skratta eller gråta – Förbundet tvingades till reträtt och slopade förslaget. Inte en dag för tidigt – vem kom med ett så dumt namn?

Den utsända remissen innehöll också många märkliga saker - påståenden, osanningar, redan genomförda aktiviteter i föreningarna m.m.

Jag vill sluta med en förhoppning att andra distrikt är lika kloka som vårt och att, som de föreslår, SPRF:s medlemmar inbjuds att gå in i SPF som vanliga medlemmar med alla de förmåner som vi redan har.  Det är ett enkelt och lätt sätt att lösa också deras problem.

Bra jobbat tycker Inge Relefors
(110126)

Livsvisdom

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

  • Våra sängar var målade med blybaserad färg.
  • Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
  • Vi drack vatten från trädgårdsslangen.
  • Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
  • Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
  • Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
  • Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.
  • Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
  • Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
  • Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.
  • Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.
  • Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
  • Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
  • Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.
  • Vi fick äta jordnötter.
  • Vi åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.
  • Vi fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel.
  • Vi ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.  

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösarna och investerarna någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem: Grattis!!! Det goda livet är vårt

Överlevande

Infrusen groda

Under en skridskotur på Fläddran (nära Toftbyn) den 7 nov bjöds vi på en fantastisk fin tur på 'sjungande svart kärnis' som var ca 5 cm tjock. Vi fick också bevittna lite av naturens grymhet i denna fastfrusna groda. Kanske att man skulle kunna säga 'en död i skönhet' men det hjälper inte den stackars grodan. Jag tror att grodan fösökte hitta öppet vatten för att dyka ner och övervintra på botten av sjön. Nu lär den väl bli mat åt någon hungrig korp eller räv och bidra till naturens kretslopp. Som sagt vacker var den där den satt fastfrusen i isen.

Infrusen padda

Sven-Christer Kihlén