Hattparad – uppskattat på Björken

På hattparaden kan man se alla tänkbara huvudbonader. "Hattbärarna" ovan heter Marianne Rennel, Vanja Norlin, Rut Högberg och Bosse Lindberg

Normalt tar vi av oss hatten/ mössan inomhus. Men det gör inte besökarna på Björken näst sista måndagen i november. Då står nämligen hattparad på programmet. Nästan alla runt kaffeborden bär någon huvudbonad.

Gun Eriksson, som startade dessa måndagsträffar 2007, hade en halmhatt med vackert blått duchesseband, när hon berättade om hattar i största allmänhet. Förr var det självklart vid besök på stan. Och på vintern värmde huvudbonaden gott.

Nu är det andra tider. Hatten har fått stå tillbaka för enklare huvudbonader, typ basker. Men för Ingrid Björklund, 93 år och äldst i ”paraden”, har hatten alltid varit ett viktigt klädesplagg.

Förr fanns speciella hattaffärer. Dit gick falubor som ville fylla hatthyllan med något från senaste modet. En hatt som man sedan kanske stukade till på alla möjliga sätt framför spegeln.

Flera av kaffegästerna hade ett vitt band runt hatten. Kanske inte så vanligt förr. Nu var det snyggt. En stor cowboyhatt dominerade bilden i salen. Den var inköpt i Grand Canyon för några år sedan.

– Den har jag ”lånat” av maken, förklarade Marianne Rennel.

Bosse Lindberg gick omkring med en bred och färggrann Rättviks­hatt. Men han hade också en kubb från 30-talet. Sådana man kan se på huvudgatorna i London om man är där någon gång.

– Man kan väl ha lite roligt med en gammal hatt, kommenterade Bosse.

Enda sången som sjöngs den da­gen var förstås ”Min hatt den har tre kanter…”. Måndagen därpå var det final för höstens träffar.

Text och foto: Sven-Erik Ejeborg